Ensam och perfekt sminkad

Vaknar upp på en väns soffa, alldeles för tidigt för att ha varit ute kvällen innan. Ligger och drar mig i ett par minuter, har ont i magen och det enda som korsar hjärnan är han. Jag drömde en sådan verklig dröm om dig i natt. Så verklig att verkligheten gör ont när man vaknar. Sätter mig upp i soffan, tittar ut på den regniga gatan nedanför och konstaterar att allt bara är skit. Grått. Ljusgrått till mörkgrått, näst intill svart. Vill bara härifrån. Hem. Går på toaletten, tittar mig i spegeln. Sminket sitter perfekt. Fortfarande. Tittar på mig själv i spegeln och undrar hur väl jag döljer allt. Mina vänner säger att det märks på mig. Hur skall jag dölja det då? När hela insidan skriker om dig kan väl inte utsidan dölja det. Fan. Fan att det är såhär. Det var inte såhär nyss. Hoppet bara pyste ur kroppen, på bara några minuter. Jag vill höra av mig. Men jag vågar inte.Idag skall jag vara glad.