Moments kapitel 62
Prev. Jag lägger mobilen på sängen och tar fram min resväska ur garderoben. Det var inte längesen jag använde den, och jag är glad att jag gör det så snart igen. Jag är mer än taggad på att åka tillbaka till min favoritstad med mina två bästa vänner, och att jag också kommer få träffa min pojkvän igen. Beep! Beep! Beep! Jag vaknar upp men jag orkar inte slå upp mina ögon. Beep! Beep! Beep! Det var längesen jag var så här trött. Beep! Beep! Beep! Jag sträcker ut handen för att slå till väckarklockan, och efter några fumliga försök med att stänga av blir den äntligen tyst. Jag gnuggar mig i ögonen med baksidorna av mina händer och sätter mig upp. Plötsligt inser jag vilken dag det är. Jag öppnar ögonen och tittar på klockan. 04:45. Jag har ganska god tid på mig att göra mig i ordning för flyget. Nu känner jag mig pigg och helt plötsligt känns det som om jag varit vaken i en halvtimma. Jag går ner för trappan i endast min stora sovtröja och mina trosor, och gör i ordning en macka. Jag häller upp ett glas med juice och ställer allt på en bricka. Jag lyfter sedan in den i vardagsrummet och sätter mig framför TV:n. Det är Disney Channel som går igång, men det bryr jag mig inte om. Ibland får man lov att vara lite fånig av sig. I lugn och ro äter jag upp min frukost, och efter det går jag upp på mitt rum för att göra mig i ordning. Jag tar på mig mina boyfriendjeans och en vit T-shirt. Jag letar också fram en ljusgrå luvtröja som jag lägger ner i min väska. Jag lägger ner mina svarta solglasögon, kamera och min iPad. Jag hade tänkt lägga ner min dator, men istället packar jag ner den i min resväska. För att jag inte ska se ut som ett lik i ansiktet tar jag lite foundation och concealer, applicerar mascara och lite eyeliner. Efter det packar jag ner även sminket i resväskan. ”CASSANDRA!” hör jag mitt namn ropas från nedervåningen. ”Är du vaken!?” Det är mamma som vaknat. ”Jaaa!” ropar jag tillbaka, och får inget svar. Hon är antagligen för trött, och hon har säkert väckt hela huset också. Jag går till toan för att borsta mina tänder, och efter det går jag in på mitt rum igen. Snabbt sätter jag upp håret i en hög hästsvans och det får bli min frisyr för dagen. * En halvtimme senare har klockan blivit halv 7, och jag och mamma är på väg till Arlanda. Jag, Amanda och Emelie ska mötas upp där. ”Hur känns det nu då? När det är så här nära?” frågar mamma mig med blicken fäst på vägen. ”Det känns pirrigt... typ.” svarar jag och känner fjärilarna i magen komma. ”Jag hade inte trott att det skulle vara såhär snart som du åkte iväg igen.” säger hon. Jag vrider huvudet och ser på henne att hon skämtar. ”Det där var ju inte ens kul.” säger jag och ler. ”Nähä, men du är inte så mycket roligare.” Hon spricker upp i ett leende. ”Men jag är faktiskt lite nyfiken på hur främst Amanda men också Emelie, hur dom kommer reagera på att bo hos Niall.” Jag ler åt tanken. ”Du, jag hade nästan kunnat betala för att se hur dom uppför sig.” skrattar mamma, och jag hänger på. Vi kommer fram till Arlanda vid kvart i 7. När jag tagit ut min väska kommer mamma ut ur bilen och kramar om mig, hårt. ”Jag kommer sakna dig, min lilla tös.” säger hon när hon släpper mig. Det ser nästan ut som om hon kommer fälla en tår snart. ”Mamma gråt inte, jag är bara borta till onsdag. Det klarar du.” säger jag och kramar henne igen. ”Nej, jag gråter inte.” säger hon bara och kramar mig tillbaka. ”Hejdå.” ”Hejdå mamma. Och glöm inte att titta på livestreamen.” ler jag. ”Nejdå! John får visa mig var den finns.” ler hon tillbaka, och vi kramar om varandra en sista gång. * ”Heeeej!” Emelie kommer springandes mot mig med utsträckta armar. Jag reser mig upp från bänken och kramar om henne. ”Heeej.” säger jag i kramen. ”Är du taggad?” ler jag. ”EH JA. Vad trodde du liksom? Det här är stort Cas, extremt stort! Vi ska bo hos Niall Horan!” utbrister hon och hoppar runt på stället. ”Fast om han inte ska tycka att du är helt crazy borde du kanske ta det liiiite lugnt.” säger jag och lägger handen på hennes axel. ”Sant.” skrattar hon. ”Hello girls!” hörs Amanda en bit ifrån oss. Hon går med raska steg mot oss på bänken. ”Hej.” säger jag och Emelie glatt i kör. ”Asså jag är så SJUKT taggad inför detta, det är helt sjukt, vi ska BO hos Niall, och sen ska vi gå på PREMIÄREN utav killarnas film, jag menar det är inget man brukar göra, asså FATTA detta, seriöst, det är...” får Amanda ur sig så fort hon kommit fram till oss. Emelie och jag får inte en syl i vädret, så vi väntar till Amanda är klar. ”...och jag är bara SÅ taggad inför detta, IIIH!” ”Okej Amanda...” suckar Emelie. ”Vaddå? Är inte ni det?” frågar hon chockat. ”Tro mig, det är vi. Men du är bara övertaggad.” svarar jag henne med ett leende. ”Oj, förlåt mig.” säger hon och sätter handen för munnen. ”Du borde lugna ner dig, annars kanske Niall tycker att du är helt crazy, för att citera Cas.” säger Emelie och ler. ”Du har en poäng i det.” skrattar Amanda och vi andra hänger på. Vi går och checkar in våra väskor, och går igenom kontrollen som ser efter om vi har några metallföremål och så vidare på oss. ”Så vad gör vi nu?” frågar jag. ”Ehm...” grubblar Emelie. ”Hallå visst finns det VS? Vi måste dit då!” utbrister Amanda, som fortfarande är helt övertaggad. ”Amanda, det finns Victoria's Secret i London också...” säger Emelie. ”Oj just det... Ska vi göra något annat då?” säger hon. ”Vi kan väl ta en frukost eller något? På något café?” Sagt och gjort, vi letar upp närmaste café och köper en liten extra frukost. Amanda köper någon slags vitamindryck och en fralla, Emelie köper ett paket med yoghurt och flingor och en flaska Ramlösa, och jag köper en smoothie med tropiska frukter. På caféet pratar vi om allt och inget – om resan, om One Direction, om skolan, om mat, om kläder, allt som vi kommer in på. Till slut blir det dags för oss att ta oss till vår avgång, och där väntar vi i drygt en kvart innan vi får gå in på planet. När vi kommit in på planet sätter jag mig längst in vid fönstret, Amanda i mitten och Emelie längst ut. Dom pratar hysteriskt och snabbt om hur det kommer bli, precis som dom gjort i några dygn nu, och jag stoppar in ett tuggummi i munnen. Först efter att planet lyft pluggar jag i hörlurarna i öronen för att stänga ute allt annat ljud och endast höra musik. Min lista sätts på shuffle och ”Nobody Compares” går på. Nialls röst är det första jag hör, och en varm ilning går genom min kropp. Snart, alldeles snart, så kommer vi ses igen. Bara dryga timmen... Denna gången dröjde det i alla fall inte tre veckor... Hopps ni gillar det! :) xx