Moments kapitel 64
Prev. Vi närmar oss varandra och jag saktar ner för att inte kollidera in i Niall. När vi möts lägger han sina händer på mina höfter och lyfter upp mig i en kram. När vi avslutar kramen möts vi i en kyss. Ja, det känns precis som i en film. Jag känner bara lycka, lycka och lycka nära Cassie befinner sig i mina armar. Det har bara gått ungefär en vecka sen vi sågs, men jag har saknat henne så mycket. Jag är så glad nu. ”Meet my friends, again.” säger hon till mig med ett leende när jag släppt ner henne till marken igen. Lite längre bort står dom två tjejerna som jag träffade i Cassies trädgård när jag var där, och båda två ser stela ut. Cassie rushar fram till dom för att ”väcka” dom från sina tankar. Sakta kommer jag efter. ”Oh my god, it's sooo nice to meet you again Niall, I'm a big fan.” säger en av tjejerna. ”It's you we made the video to, right?” säger jag och drar in henne i en kram innan hon hinner svara. ”Yes, it's me.” säger hon och ser lite imponerad ut. ”How could you remember?” ”I have an extremely good mind.” skämtar jag. ”Hi.” säger den andra tjejen. ”I'm...” börjar hon, men kommer av sig. ”You are...” hjälper jag henne. Vad jag kommer ihåg så var hon inte ett så stort fan... ”I'm Emelie, if you remember me.” ”Yes, I do.” skrattar jag och kramar om henne med. ”Shall we go to my car maybe?” frågar jag tjejerna. ”Sure.” svarar Cassie eftersom dom andra ser ut att vara lite starstruck. * ”So, how do you feel?” frågar jag Cassies vänner när vi sitter i bilen. ”I feel nervous. Both about the premiere but also about living in your house because like I said I'm a huge fan, so it's really cool to get this chance, and I don't want to make a bad impression, like yeah, I don't want you to-” ”Asså seriöst Amanda, du gör inget gott intryck genom att snacka på mer än vanligt.” avbryter Cassie. ”What did you say?” frågar jag. ”Nothing special. I just told her some advice to be normal.” skrattar hon, och jag hänger på. Även tjejerna i baksätet skrattar lite nervöst. Jag tycker det känns lite awkward att jag och Niall är så avslappnade och att Emelie och Amanda är så nervösa. När vi kommer hem till Niall måste jag verkligen försöka ändra på det, annars kommer dom närmsta dagarna bli rätt så stela. ”And we're here!” säger Niall glatt när vi kör in på hans uppfart. Det känns skönt att vara här hemma hos honom igen. ”Wow...” säger Amanda för sig själv och tittar ut genom fönstret i baksätet. ”It's a really nice house...” ”Thank you.” svarar Niall med ett leende och går ur bilen. Vi andra tre gör likadant. När vi går mot dörren till huset tar Niall min hand, och jag kan inte låta bli att le. ”Welcome to my home.” säger han när han låser upp dörren. När han öppnar den visar han med handen att vi tre ska gå in före honom. Amanda och Emelie väntar på att jag ska gå in, så jag får gå först. Det känns så vant att se Niall hus inuti, även fast jag bara varit här några få gånger. Det är lite konstigt, men jag gillar känslan av att känna mig som hemma här. Efter att jag tagit studenten önskar jag i hemlighet att jag kommer få bo här mycket oftare. Kanske lika mycket som i Sverige. Dock tror jag att det bara är en önskan... ”It's so nice.” säger Emelie till Niall, och då har hon bara kommit in i hallen och tagit av sig sina skor. ”Thank you...” säger han, och jag förstår att han försöker komma på Emelies namn. ”Emelie.” hjälper Emelie honom med ett leende. ”Right, Emelie. Thanks.” När vi går runt i Nialls hus hänger Emelies och Amandas hakor nere vid deras knän, och det är nästan så att jag tycker det är lite pinsamt. Dock förstår jag att Niall är van, för han försöker bara vara normal med dom. ”Your house is so nice, really.” säger Amanda. ”Thank you, and you've said that like 10 times.” säger Niall och skrattar. Vi andra hänger på. ”Let me get you your bags in the car.” säger han och försvinner sen. ”Ska vi inte hjälpa honom?” frågar Emelie. ”Jag tror inte det behövs. Kom, vi går in till ert rum.” svarar jag henne. När vi kommer in på rummet som tjejerna ska dela på sätter vi oss i sängarna. Rummet har vita väggar med en stor garderob, två stora tavlor på två av väggarna, och även en byrå. Bredvid byrån står det en fåtölj och framför det stora fönstret som finns mellan sängarna står ett vitt skrivbord. ”Asså shit vad fint han har det här asså.” säger Amanda fascinerat. ”Ja, helt sjukt.” instämmer Amanda. Jag nickar bara. ”Man märker liksom att han har mycket pengar, men samtidigt ser det så vanligt ut, och jag bara äääälskar det!” säger Amanda. ”Jag menar detta rummet, det ser så här vanligt ut, men samtidigt ser sakerna så dyra ut. Fattar ni?” ”Ja.” säger jag, som om jag undrar 'varför skulle jag inte?'. Sen pratar tjejerna på om hur coolt det är och hur kul och bra allt kommer att bli, precis som dom gjort dom senaste dagarna. Jag börjar bli lite less på det hela. ”So, here's your bags, ladies.” säger Niall där han står i dörren. ”You can just fix and everything, and me and Cas will leave you alone.” säger han och sträcker ut handen åt mig för att jag ska ta den. Hand i hand går jag och Niall ner för trapporna för att lämna tjejerna i fred. ”I thought about making lunch.” säger Niall när vi kommer ner till köket. Jag slänger en blick på klockan på väggen som visar kvart över 12. ”Sure. What are we going to cook?” frågaar jag och lutar mig mot köksbänken. ”I thought about making salad and chicken, if that's good?” ”Sounds great.” svarar jag och pussar Niall på kinden. Vi steker kycklingen, skär grönsaker och blandar dom, och lägger fint upp det på tallrikar. Jag får uppgiften att duka, eftersom Niall säger att han är hemskt dålig på det. ”Amanda, Emelie!” ropar jag. ”Vi kommer!” hör vi från övervåningen, och sen hörs snabba steg i trappan, som om det vore små barn vi ropade på. Om det blir som jag tänt så kommer det inte bli så jättemånga mer kapitel på novellen, men det kan ju ändra sig om jag kommer på något som ska hända. Kommentera gärna vad ni tycker!! xx