You & I - Kapitel 3

Prev.  Kate blir tyst och jag kommer tillbaka till verkligheten. ”Yeah, I agree.” svarar jag. ”That's good.” ler hon och dricker upp det sista av hennes te.        Efter att vi gosat i soffan samtidigt som vi ätit det sista av vår frukost och tittat på ett avsnitt av en gammal episod American top model, så gör vi oss i ordning för att ta denna dagen med storm. Jag vill gärna gå ute på stan, kanske luncha på något mysigt ställe, gå i affärer och bara ha det kul och mysigt. Zayn vet att jag älskar det, och innerst inne tror jag han gillar det med. Jag vet att han gillar att luncha ute, så jag hoppas att jag skulle kunna övertala honom.   ”Zaynie?” frågar jag honom när han sätter in våra glas i diskmaskinen. ”Yeah.” svarar han. ”I thought that if you want to, we could go for a little lunch in town, like something easy, and just have a good time.” berättar jag. ”You mean lunch and shopping?” frågar han med ett leende, samtidigt som han höjer ena ögonbrynet. ”No... Yeah maybe, but that's not the important thing. I want us to eat a nice little lunch together because it's our two-year-anniversary.” ler jag. ”Okay, Kate, I'm on.” ”Yes!” Jag ler stort och springer upp till sovrummet för att göra mig i ordning.   Jag byter kläder till en klargul gullig klänning som jag älskar att ha på mig på sommaren. Jag låter håret vara som det är och likaså sminket. I min svarta axelremsväska lägger jag ner telefonen, lite läppglans, plånbok och tuggummin. På huvudet sätter jag mina svarta Ray Ban's för att ta på när vi kommer ut.   Några minuter senare är Zayn och jag redo att åka in till stan. Klockan slår snart tio, och det är skönt väder ute. Det är varken för varmt i solen eller för svalt i skuggan. Det verkar som om allt med denna dagen bara kommer att bli perfekt.   ”You do all this because you want me to go shopping with you, am I right?” frågar Zayn när vi kör ut från vår lilla gata. ”No, I've told you. I want a nice easy lunch today.” Det är inte helt sant, men det är en anledning till varför jag vill åka iväg, också. ”Are you sure?” pressar han mig. ”Seriously, for the last time, I am sure, Zayn Javaad Malik.” Jag säger hans hela namn för att han ska förstå att jag är allvarlig för en gångs skull. Han skrattar bara. ”I believe you, sweetie. And I love you for having such a nice thought about having a nice lunch together.” ler han med blicken fäst mot vägen. Jag ler och knäpper en bild på vägen framför oss för att kunna lägga upp på bloggen senare idag. ”I love you for coming with me and making my extremely good thought becoming real.” ler jag, och Zayn ger ifrån sig ett litet skratt.   Vi anländer inne i centrum en stund senare och vi parkerar bilen. Förmiddagen går väldigt fort, och hade jag haft någon slags magi för att göra så att den blev längre hade jag använt den. Zayn har varit extra gosig idag, och det älskar jag. Vi har hela tiden hållit varandras händer, och flera gånger när vi gått på gatan har han lagt armen runt min midja och dragit mig ännu närmre honom. Han vet precis vad jag tycker om att han gör, och jag har inte kunnat göra annat än att le.   På lunchen går vi in på en trevlig salladsbar och plockar ihop en varsin sallad som vi äter inne i restaurangen. Att sitta ute skulle kunna vara riskabelt för att inte få äta vår mysiga lunch ifred.   Den större delen av eftermiddagen ägnar vi åt att gå i ännu lite fler affärer, och jag får Zayn att skrattandes erkänna att han faktiskt tycker att det är mysigt att gå i affärer med mig.    Förlåt så hemskt mycket för dålig uppdatering (och för att kapitlet är lite kort), men just nu är jag hos min bästavän som jag inte träffat på 2 år pga distansen. Hoppas ni har förståelse, men ni är bäst ily all <33