You & I - Kapitel 4

Prev. Den större delen av eftermiddagen ägnar vi åt att gå i ännu lite fler affärer, och jag får Zayn att skrattandes erkänna att han faktiskt tycker att det är mysigt att gå i affärer med mig.    Senare på eftermiddagen kommer vi hem, och jag går raka vägen in i duschen för att fräscha upp mig för middagen som Zayn ska ta mig på. Jag har köpt en liten present till honom i form av en klocka jag vet att han funderat på att köpa. Jag tänkte att han säkert skulle bli glad för det.   Jag väljer att ta på mig en tight turkos klänning som räcker ner till hälften utav låren. Den har två tunna band som bak i nacken blir till ett lite bredare som går två tredjedelar ner på ryggen innan bandet förenas med resten av klänningen. Till klänningen har jag ett par vita pumps, en vit clutch och ett par stora guldiga ringar i öronen. Jag tar även på några guldiga ringar jag brukar använda, och sminket är ganska så naturligt i bruna och guldiga toner vid ögonen och ljust rosa läppstift. Jag lockar håret och sätter upp det i en halvuppsättning med det främre håret flätat i två flätor, och flätorna möts bak på huvudet.   Snabbt skriver jag ett inlägg på bloggen med bilden jag tog när jag och Zayn åkte till stan, och en selfie jag nyss tagit spegeln. Jag skriver kort att jag och Zayn åt en mysig lunch på stan, och att vi nu ska ut och äta. Sen trycker jag på ”post”.   ”Zayn, I'm ready!” ropar jag när jag är på väg ner för trappan. När han kommer fram till trappan och ser upp på mig öppnas hans mun och han ser på mig upp och ner, och en gång till.   Han är riktigt snygg. Han har på sig en vit skjorta med en svart fluga, svarta byxor och en svart kavaj. Hans hår är stylat som vanligt, men på något sätt ser det mycket bättre ut än vanligt.   Det känns som i en film när jag går ner för trappan. Ni har väl sett dom filmerna när tjejen ska gå på sin bal och killen står nedanför trappan och ser på henne när hon går ner i sin långa vackra klänning, och tjejens pappa står bredvid killen och säger åt honom att inte såra hans dotter? Nu saknas bara pappa.   ”Close your mouth.” säger jag åt honom och slår honom lätt under hakan när jag kommer ner. Jag tar hans hand i min, och tillsammans går vi ut till taxin som han sagt att han skulle beställa.   -   Taxin stannar utanför en restaurang som ser ganska så lyxig ut. Innan jag hinner öppna min dör har Zayn sprungit runt bilen och öppnat den.   ”What a gentleman...” säger jag med ett leende som jag hoppas an tycker är flörtigt.   ”Anything for my lady.” ler han och håller fram handen. Han betalar chauffören och vi går hand i hand in till den fina restaurangen.   ”Hello, and welcome to ”Johnson's”. May I have your last name, please?” säger en ung tjej till oss när vi kommer in genom den stora glasdörren.   ”Malik.” säger Zayn, och tjejen kollar listorna vid ett litet bord bredvid henne.   ”Follow me this way, Mr. And Mrs. Malik.” ler hon och visar med handen vart vi ska gå. Jag krokar ihop min arm med Zayns och vi följer efter henne till vårt bord.   Zayn drar ut min stol åt mig, och jag sätter mig ner. När även han satt sig ner säger jag: ”So I guess we're married now.” Zayn skrattar lätt. ”Yeah, I guess we are.” skämtar han och jag fnissar.   En servitör kommer till vårat bord för att ta vår beställning. Zayn och jag tar varsitt glas vin, dock tar jag vitt och han rött. Maten tar vi också samma, varsin tallrik med kyckling, ris och tre olika såser.   Denna restaurangen var väldigt praktisk, eftersom dom har så många olika sorters mat att erbjuda. Italiensk, grekisk, spansk, kinesisk, thailändsk, amerikansk och såklart engelsk.   Medans vi väntar på maten pratar vi om allt möjligt, som vi näst intill alltid gör. Servitören dukar av våra tallrikar och tar beställningen för desserter. Vi tar varsin bit chokladkaka med grädde, alltså det vi tar allra oftast. Men vad ska man göra när det är så gott?   ”I'm so full.” suckar jag och håller händerna för magen. Zayn skrattar åt mig. ”Why did you take dessert then?” Han tittar på mig med ett höjt ögonbryn, och jag är säker på att han vet varför. ”But it's so nice! How could I resist a dessert?” frågar jag, och när han börjar skratta hänger jag på.   Plötsligt tystnar han och ser på mig. ”What?” frågar jag. När han inte tittar bort eller svarar upprepar jag frågan. ”What? What is it?” jag skrattar till. ”Nothing, really.” svarar han. ”Then why are you looking at me like that?” frågar jag. ”Okay, it is something.” erkänner han. ”What?” Han tar ett djupt andetag och andas ut. ”I don't really know how to say this...”   Det låter inte bra, och jag känner hur det knyter sig i magen på mig.    Hiho, en liten cliffhanger på slutet där ;) Puss xx