Dygnsrytmen

Alltså det här med jetlag. Jag tyckte att jag klarade mig hyfsat när vi åkte till USA men att komma hem igen knockade mig totalt tydligen. I söndags när vi kom hem fick jag kämpa för att hålla mig vaken. Klockan var ju bara sju på kvällen och jag tänkte att jag har ingen lust att vara pigg och utvilad överdrivet tidigt på morgonen, nästan natten. Så jag höll ut till strax efter tio, somnade vid halv elva och vaknade 12 timmar senare. Jag hade ändå ställt alarm både på klockan sju och åtta men sov förbi dem rätt hårt, haha. Är trött resten av dagen så tänker att jag borde kunna lägga mig i skaplig tid, vilket jag gör men kan inte somna hur jag än försöker. När Oscars alarm ringer vid 5 ligger jag klarvaken och sur. Med absolut noll timmars sömn från natten innan tänker jag på tisdag kväll att nu, NU, kommer jag somna i skaplig tid. Om så händer? Icke. Skrapar ihop typ tre-fyra timmars sömn och sluddrar nästan fram ett hej till kollegorna. Onsdag eftermiddag och jag har planer på AW med några gamla kollegor. Men eftersom jag känner mig full redan utan att ha intagit alkohol så får de planerna skrotas för min del. Så fort jag sätter mig hemma i soffan så dras ögonlocken neråt så jag får sysselsätta mig fram till halv nio då jag gett upp och däckat hårt i sängen. Och så samma visa både i torsdags och igår. Trots att jag sover typ 8+ timmar om natten och känner mig utvilad på morgonen så tar energin slut lagom tills jobbdagen är slut. Men ja, hellre pensinärs-mood än att inte sova alls såklart.. Unnade mig en powernap igår så att fredagskvällen inte skulle bli alltför kort och kunna förskjuta dygnet en aning. Någon måtta med att gå och lägga sig tidigt får det faktiskt vara, haha. Så får väl se hur pigg jag är ikväll eller om jag somnar i biosalongen precis som mormor alltid gjorde…