Pride

Igår hängde jag och Erika i stan och stannade till vid prideparaden. Vilken glädje! Och så mycket människor. Tycker att det alltid är lika häftigt att se när så många förenas för en gemensam sak men i det här fallet blir det också uppenbart att det fortfarande behövs mycket arbete. För mig är alla människors lika värde och rättigheter något självklart och jag har svårt att se varför man inte skulle tycka det. Jag inser att jag ibland överskattar Sverige eftersom jag tänker mig att diskriminering av HBTQ-personer händer i andra länder. De som inte har kommit lika långt i acceptans och förståelse. Men det är att förneka det hela för visst händer det här med. Annars skulle inte den psykiska ohälsan delvis se ut som den gör. Annars skulle vi inte kalla det för ”komma ut”. Annars skulle inte prideveckan finnas. Jag hoppas att pride kommer finnas kvar länge av den anledningen att det är fyllt av så mycket kärlek. Men de andra inte så kärleksfulla anledningarna får gärna förkastas så snart som möjligt. Tyvärr var ju vädret inte helt med igår så när det till slut kom en jätteskur så styrde vi stegen dit våra kurrande magar önskade. Det blev god mat, ännu godare drinkar och massa snack. Mycket väl spenderade timmar helt klart. Lagom tills jag skulle åka hem så skulle Oscar in mot stan så vi tänkte mötas upp men då tog panchon i mig över och kände att en hemmakväll ensam lockade väldigt. Så det blev det medan Oscar ramlade in halv fyra imorse, haha. Pensionärstakterna sitter i än idag. Vi har tittat på nyhetsmorgon, storhandlat, storstädat och jag har slumrat till två gånger i soffan. Förstår inte vart det kommer ifrån och vill inte kännas vid det heller, haha. Jag är fortfarande ung punkt slut. Tur jag ska till jobbet imorgon där jag är yngst av kollegorna....