Lätt sits

Vad är lätt sits? Lätt sits eller fältsits som det också kallas är när man står upp i sadeln för att avlasta hästens rygg eller för att hästen ska kunna springa snabbare.   När används lätt sits? När man ska rida snabbt, när man ska rida uppför eller nerför och vid hoppning.   Det finns egentligen två typer av lätt sits. Den vanligaste är trepunktssitsen. Med det menar att man ska kunna dra en rät linje över ryttarens axlar, knän och hälar. Det ska man kunna göra i vanlig nersutten rät sits också, men det är lite svårare att behålla den räta sitsen när man står upp i stigbyglarna.   Den andra typen av lätt sits är det som brukar kallas tvåpunktssits. Här står du lite högre upp över sadeln vilket kräver att du har bättre balans. Den räta linjen varierar, det viktiga här är att du har lika mycket tyngd i båda stigbyglarna. Det är givetvis alltid viktigt.   Eftersom bästa sättet att visa lätt sits på är via bilder så får du se tre exempelbilder. Jag har kluddat dit röda streck för att man lättare ska se den lodräta sitsen.       Här har ryttaren hamnat i bakvikt. Foten har kommit för långt fram och ryttaren får svårt att hålla balansen ståendes. Ryggen på ryttaren är inte längre rak utan är tvungen att bli lite krum för att ryttaren inte ska ramla bakåt.         Här har ryttaren istället hamnat i framvikt. Foten når inte fram till det lodräta strecket som markerar den räta sitsen och stiglädren är en aning för långa för att ryttaren ska kunna stå upp tillräckligt mycket.         Här har ryttaren så gott som korrekt lätt sits. Hon lutar sig framåt och håller blicken uppe samtidigt som hon inte håller balansen i tyglarna utan med kroppen. Foten har kommit fram en bit och knäna är lätt böjda. Fint jobbat för det här ekipaget!     Svåraste frågan är "Hur högt över sadeln ska jag lyfta rumpan?" Jo, det behövs egentligen bara runt en halv decimeter när du rider vanligt markarbete. Lyfter du rumpan för högt slutar det ofta med att du har nästan helt raka ben, och så ska det inte vara.     Det finns mer extrema lätta sitsar, som de stora hoppryttarna använder till exempel. De lutar sig långt framåt och har skänklarna långt bak, men det beror inte på att de inte kan rida ordentligt utan på att de hoppar såpass höga hinder att den vanliga lätta sitsen inte räcker till.