KLAGA INTE

Jag älskar sådana prydnader som ger en sådan mysstämning. När jag flyttar kommer mitt boende helt klart bestå av många mysfaktorer. Annars då? Jag är frisk, jag mår bra och jag är tacksam. Jag är en väldigt flitig person att ta livet för givet. Medan människor i andra länder inte vet om de kommer få någon tillgång till vatten eller mat, så sitter jag här och exempelvis är förargad när internet inte är funktionellt. Eller när min telefon buggar och mitt humör ändras på en mikrosekund. Ska det verkligen vara så? Är jag verkligen så inskränkt på riktigt? Till skillnad från de flesta så har vi turen att erbjudas mat i skolan. Vi har dessutom två maträtter att välja mellan, men ändå hör jag mig själv klaga alldeles för ofta. Ett annat typiskt fall inom skolan är att jag KONSTANT, fortfarande ytterst sällan, klagade över hur mycket vi hade i skolan. Det var alltså första året på gymnasiet. Nu tål jag knappt att prata om skolan överhuvudtaget. Men det var ju jag som valde Naturvetenskapliga programmet, ingen gjorde det åt mig. Jag visste redan då vad jag hade gett mig in på. Däremot kanske jag inte skulle ta mig så långt utan någon utbildning, men varför inte försöka göra det bästa av situationen i stället för att ständigt klaga? Det tar mig så att säga ingenstans. Jag tror ärligt talat att hur jag än hade levt så finns det alltid något att klaga på, och jag är övertygad om att jag inte är unik angående detta. Vad är mitt syfte med denna djupa text två på natten då? Jag tycker vi borde vara mer tacksam för det vi har. Tänk inte bara på att uppskatta de saker du har, utan de personer du är kringvärvad runt. Ghandi har talat, och ska nu få sig en förhoppningsvis lång och skön nattsömn.