\"Rödluvan\"

Det var en gång en liten flicka som hette Kastanja. Kastanja bodde i New York tillsammans med sin mamma Even. Kastanja var inte alls blyg av sig, och det gjorde hennes mamma väldigt orolig. Det fanns nämligen väldigt många knarkare, banditer och mördare i staden som hon inte ville att Kastanja skulle prata med.   Det fanns ingen mat hemma, så mamman skickade Kastanja att åka och köpa pizza. - Här får du 100 kronor att betala med, sade mamman och gav Kastanja en hundralapp. - Okej tack, svarade Kastanja. - Jag beställde det vanliga, en kebabpizza, och den skulle vara klar om 20 minuter. - Okej, men då börjar jag cykla nu så att jag kommer fram i tid. - Ja det kan du göra, men kom bara ihåg att du absolut inte får prata med någon du inte känner på vägen. - Jaja, suckade Kastanja som svar.   Kastanja lade hundralappen i fickan, slängde på sig sin röda skinnjacka och satte snabbt på sig sina nya, beiga tygskor och knöt två slarviga rosetter. Hon tog cykelnyckeln från nyckelskåpet och gick ut genom dörren. När hon kom ut på trappan kände hon hur varmt det var. Det kändes verkligen att det var sommar. Hon gick och låste upp cykeln, klev upp på sadeln och trampade iväg. Hon kände hur vinden fläktade mot hennes ansikte när hon cyklade, men vinden var inte ens det minsta kylig. Hon tog upp sin Iphone och kollade vad klockan var. Pizzan skulle inte vara klar förrän om en kvart, och eftersom att det var så nära till pizzerian så tänkte hon att hon lika gärna kunde stanna och plocka lite blåbär att äta vid dungen bredvid pizzerian. Hon fortsatte att cykla tills hon var en bit ifrån dungen. Då klev hon av cykeln, låste den och gick in i skogen. Hon behövde inte leta länge tills hon hittade ett ställe med massor utav blåbär. Hon hukade sig ner på knä, och började plocka. När Kastanja hade plockat i ungefär 2 minuter, kom en ung kille fram till henne. Han hade svart hår, bruna ögon och var klädd i svart. Kastanja blev genast rädd, men rädslan försvann när killen vänligt hälsade på henne. Kastanja tvekade en sekund innan hon hälsade tillbaka. - Jag ser att du plockar blåbär, sade killen med ett brett leende. - Ja, jag var egentligen på väg till pizzerian för att hämta en pizza som vi har beställt, men det skulle ta ett tag innan pizzan var färdig så jag tänkte att jag kunde åka och plocka lite blåbär så länge. - Jaså, vilken pizzeria? frågade killen. - Den som ligger där borta, sade Kastanja och pekade mot pizzerian. Hon tog upp mobilen och tittade på klockan igen. - Oj, jag måste nog åka nu, pizzan ska vara färdig nu. - Okej, svarade killen. Vi ses…   Under tiden sprang killen så snabbt han kunde till pizzerian. Han rusade in genom dörren och fram till pizzabagaren som stod bakom disken. Pizzabagaren skulle just ta ut en färdig pizza ur ugnen, när killen plötsligt sparkade till honom. Han föll ner på golvet med en smäll. För att försäkra sig om att pizzabagaren inte skulle vakna på ett tag, slog han till honom en gång i ansiktet för säkerhets skull. Snabbt som blixten stoppade han upp sin mage med en kudde så att han såg lika tjock ut som pizzabagare brukar vara och satte även på sig en lösmustasch.   2 minuter senare kom Kastanja in genom dörren. Hon gick fram till pizzabagaren. -  Hej! Jag har beställt en kebabpizza. Men, varför ser du så konstig ut? Kastanja tittade chockat på pizzabagaren. - Jag ser väl inte konstig ut? Pizzabagaren såg orolig ut. - Men varför är du så tjock då? Pizzabaren slängde en snabb blick på den riktiga pizzabagaren som låg bredvid honom bakom disken. Han insåg då att pizzabagaren varken var tjock eller hade mustasch. - Det är bara för att jag har ätit så många pizzor, svarade pizzabagaren. - Men varför har du så lång mustasch då? - Det är bara för att jag har glömt att raka mig. - Men vad har du i fickan då? - Du ska väl skita i vad jag har i fickan! Det är en pistol och det är bara för att jag ska kunna skjuta dig! Pizzabagaren som egentligen var killen Kastanja träffade i skogen, ryckte av sig mustaschen och riktade pistolen mot Kastanja. Kastanja blev så rädd att hon började gråta. Hon visste inte vad hon skulle göra. Just då slogs dörren upp och både Kastanjas mamma och två poliser rusade in. - Ner med pistolen! ropade den ena polisen till killen som nu såg livrädd ut. Han lade försiktigt ner pistolen på golvet och lyfte upp båda händerna i luften för att visa sig besegrad. Polisen tog tag i killens händer, förde bak dem bakom hans rygg och satte på handbojor. - Du kommer med mig, sade polisen till killen och förde ut honom ur pizzerian. Den andra polisen kom fram till Kastanja och frågade hur det var med henne. - Det är bra, jag är fortfarande rädd men det börjar gå över. Men, om han inte var den riktiga pizzabagaren, vart är den riktiga då? Just som Kastanja sade det, hördes ett ljud bakom disken. Polisen gick dit för att se efter. Självklart var det den riktiga pizzabagaren som låg där.   - Vilken tur att ni båda är vid liv! sade mamman med en lättnad i rösten. Jag var så orolig när det tog så lång tid. - Ja, det tycker jag med, svarade pizzabagaren. Jag tycker vi tar och firar med pizza. Gratis pizza till alla!   Både Kastanja, hennes mamma, pizzabagaren och polisen satt och åt pizza. De blev så mätta att de knappt kunde röra sig. Alla fyra var så mätta, belåtna och lättade som det bara gick att bli. Nu visste de att killen satt i fängelse och de inte skulle behöva vara oroliga längre.   Snipp snapp snut, så var denna saga slut!   / Fjongsensipp