Diagnos noll

Det här är en vardagsblogg om psykisk ohälsa och hur det varje dag är att dras med samma osynliga problem. Jag är psykiskt sjuk. Kanske 5% av dygnet är jag ledsen å gråter och har ett helvete med mig själv. Men resten av tiden är jag som vanligt. Glad och positiv och framåt. Men det är ofta lätt att det glöms bort. Jag är inte okej som jag är och min diagnos skadar allt för mig och allt runtomkring mig. Jag har panikångest, eller vänta... det finns faktiskt ingen som egentligen vet vad som egentligen är felet på mig. Det enda vi konstaterat är att det är något, men vad? Det har läkarna och psykologerna inte kommit på på över 4 år.  Jag är en tjej på 23 år som har lärt sig att det hör till vanligheten att kväva sin gråt med svimningar varje kväll.