Att släppa taget.

En liten uppföljning på det jag skrev om igår. Igår var jag hemma alldeles själv hela kvällen. Jag tycker verkligen inte om att vara själv, speciellt när jag känner mig lite nere. Tycker det är så otroligt tråkigt, jag blir rastlös och känner mig ensam och lyckas inte komma till ro.  Jag gick omkring och var nervös hela dagen, inte minst för att jag har haft så mycket känslor den senaste tiden som jag tänkte skulle göra sig påminda på ett negativt sätt. Ni vet som när man får ångest för att få ångest, eller blir ledsen för att man kommer bli ledsen.För att göra kvällen lite mer uthärdlig gick jag och köpte en stor påse godis på Caramella, en bok och tre tidningar. Beställde även en pizza från nyöppnade 1889 som tyvärr inte alls var god - råa potatisskivor på? Satte på Modern Family (som jag precis börjat kolla på) i bakgrunden och la mig i sängen där jag planerade att stanna hela kvällen. Till en början var det rätt jobbigt, kände mig ledsen och nedstämd. Men istället för att kämpa mot de känslorna påminde jag mig själv hela tiden att tillåta mig själv att känna, att få vara ledsen eller ångestfylld eller vad som än kom. Och så helt plötsligt, när jag läste en sorglig artikel i en tidning om en liten bebis som dog vid några månaders ålder, började jag STORGRÅTA. Alltså, gråta på ett sätt jag aldrig gjort tidigare tror jag, som ett barn. Det höll på i flera minuter och jag ylade så mycket att jag var tvungen att stänga fönstret så att inte grannarna skulle ringa polisen haha.  Jag tror inte egentligen att det berodde på artikeln, det kanske var ett rejält hormonpåslasg eller så var det spänningar från de senaste veckornas fokuserade meditation. Oavsett vad lät jag det komma, det behövdes uppenbarligen. Imorse vaknade jag och kände mig som renad. Lugn på ett sätt jag inte varit på flera veckor. Det var så skönt. Såklart kommer det dyka upp fler jobbiga känslor och tankar under den här processen men det jag lär mig mer och mer är att låta dem komma och finnas. Få utlopp för dem, för det är alltid bättre än att hålla dem inne eller försöka kontrollera dem.