Ett liv med eksem

När jag var i Frankrike nu i somras så gjorde vi en ritual innan tystnadsceremonierna där vi fick manifestera olika förändringar och riktningar i livet. Jag manifesterade denna gång att jag måste en gång för alla skapa någon form av självacceptans för när jag får mina allergier och eksem. Det är ju tydligen bara så jag ser ut ibland. Vissa föds enfärgade och vissa är tydligen prickiga eller fläckiga. Riktigt jävla osoft är det i alla fall, men ju mer jag grämer mig över det ju mer energi lägger jag på något som verkar vara där för att stanna ju mer frodas det nog. Nu verkar detta vara lite mer som en allergisk reaktion för jag hade lite eksem innan i armvecken men inget som störde mig allt för mycket, sen efter lunch har det bara blossat upp totalt och svullnat upp och kliar delux. Det var så himla skönt att vara iväg en längre tid ifrån Sverige i endast varma klimat för då slipper jag det här ovan. I sol och saltvatten så är jag en icke klickandes mestadels enfärgad kvinna. Det är ett jag som jag trivs så mycket bättre med. Ett jag som jag helt klart är väldigt mycket tryggare i. Jag försöker att inte låta detta komma över mig som den en gång i tiden gjorde utan innan jag gick och la mig igår så kollade jag mig i spegeln, la min händer över ansiktet och gav mina utslag lite kärlek och sa till mig själv att jag duger som jag är och att jag är rätt snygg ändå. Även om jag ännu inte riktigt trodde på min lögn så jobbar jag i alla fall i rätt riktning :)p&k