Energier

Nu har jag bott ensam här i en stad långt ifrån min trygga plats ett tag. Jag har behövt anpassa mig och skapa en stabil grund. Det här är första gången jag verkligen är helt själv. Naturligtvis har jag mina nära och kära som stöttar mig på distans, men det är något annat när man verkligen hamnar i situationer där man är helt ensam, behöver fatta beslut, sätta gränser och lära känna sig själv. Jag har en komplicerad relation till personlig utveckling. Med komplicerad menar jag att jag egentligen ogillar förändringar och nya saker, men samtidigt älskar jag resultaten av att bli en bättre version av mig själv. Sedan jag flyttade hit har jag lärt känna många människor, både på gott och ont. Många gånger har jag behövt stå upp för mig själv och sätta gränser, något jag aldrig tidigare har kunnat göra i mitt liv och något jag behöver träna på dagligen. När jag tänker tillbaka på mina unga år inser jag hur jag verkligen inte var närvarande. Att leva i överlevnadsläge i flera år förklarar varför jag inte har förstått utvecklingen tidigare än nu. Det är inget jag ångrar, så ingen anledning att tycka synd om mig. Det här är mer som en insikt, en 'uppvaknande' för mig och en djupare förståelse. Med det sagt lär jag mig något som jag egentligen borde ha lärt mig tidigare. Jag är mycket nyfiken på hur resultatet av den här resan kommer att se ut. En insikt jag har fått om mig själv är min känslighet för energier. Empati är en stark del av mig, och det sträcker sig längre än bara att känna medkänsla när någon mår dåligt eller att vara en äkta människa. Det innebär också att jag kan uppfatta när någon bär på negativa känslor som har konsumerat de såsom hat. Jag beskriver det som energi. Människor har olika förmågor att uppfatta och hantera dessa energier, starka som svaga. Jag hoppas att ni kan förstå att detta inte är något jag aktivt söker efter. Jag letar inte efter det, utan på något sätt uppfattar jag det bara. För att förklara mitt dilemma bättre, föreställ er ett klart glas vatten. Om en droppe svart färg tillsätts kommer vattnet att bli mörkt. Det är precis så här jag upplever när jag befinner mig i närheten av människor som bär på hat, avundsjuka eller är generellt negativa. Jag kan känna hur dessa känslor smittar av sig på mig och försöker konsumera mig som person. Det tar både tid och mycket energi att filtrera bort detta, och återställa mitt inre till sitt renaste och mest klara tillstånd. För min del har jag lärt mig vilka människor jag kan umgås med och vilka jag behöver skydda mig själv ifrån. Det handlar inte om att jag ogillar dem eller något liknande, som man kanske kan tro. Det handlar mer om att dessa själar är lite brustna för tillfället, och där det finns splittrat glas är där jag kan skära mig. Kanske är jag fortfarande lite naiv, men vissa människor man stöter på är verkligen kapabla att bära på hat och ilska mot andra. Även om jag har stött på liknande genom åren är det alltid lika chockerande. Man blir faktiskt lite rädd.