Fortsätt leva

Nu har jag bott här i Östersund ett bra tag och saker och ting föll på plats redan sedan dag ett. Under dessa 5 år har det verkligen inte känts som att min tid för studier var rätt, förens den dagen där min inre klocka talade om det klart och tydligt för mig samt att saker och ting som att skaffa mig en egen lägenhet här i Sthlm var en stor utmaning. Det var som att livet tvingade på mig att välja en annan riktning i livet för inget annat än jobbet fungerade, däremot var det inte min typ av yrke som jag trivdes med. Kändes mer som att det var några intensiva månader som förberedde mig inför studentlivet, något jag är tacksam för.  Eftersom jag hade dåliga erfarenheter med studierna här i Östersund för 5 år sedan så var jag väldigt skeptiskt till att det skulle gå bra, därför förberedde jag mig både mentalt och praktiskt så jag inte skulle hamna i samma tillstånd igen. Jag såg till att skaffa mig ett jobb redan innan jag flyttade upp hit. Jag skaffade mig en billig studentlägenhet inne i stan och jag hade inget annat med mig än bara en luftmadrass, ifall jag behövde flytta ut därifrån. Snacka om extrem va? För att jag har egentligen ingen annan att luta mig på än mig själv jämfört med vissa andra som har familjer som stödjer ekonomisk för att de kan det, så jag behövde nog tänka så pass extremt ändå. De första månaderna var väl ganska intensivt för mig, dock hanterbart med tanke på all stöd jag fick hemifrån. Min kära partner och mina två underbara bästa vänner. Jag klarade mig igenom termin 1, flyttade till en finare studentlägenhet och trivs väldigt bra bland mina fina grannar. Jag vet att jag är en djup person, men jag kan inte formulera med ord hur tacksam jag är över att det ändå gick bra efter allt skit. Innan studierna har jag alltid trott att jag inte är mentalt kapabel till att lära mig saker och ting. Idag inser jag att det inte är sant, jag var bara mentalt utmattad pga allt skit jag hade behövt handskas med att jag bokstavligen inte kunde få in något i hjärnan även om jag satt och studerade i timmar dag in och ut. Det är väl en sak att vara medveten om det, men en annan sak att faktiskt inse det och bevisa det för sig själv. Så, om du går igenom en svår period och du inte har förmågan att uppfylla din dröm så kanske livet säger till dig att du bör fokusera på något annat för du är inte redo ännu. Kanske din mentala hälsa, din familj eller att skapa dig en trygg grund. Under sommaren valde jag att inte arbeta. Det var nog min första gång där jag faktiskt behövde slappna av helt och hållet. Inget jobb, inga ekonomiska kriser och bara lugn o ro. Det fick mig att inse att jag har levt genom mina år utan lugn och ro. Det gav mig en inre perspektiv samt en inre respekt för mig själv över allt jag har gått igenom och hur långt jag har klarat mig. Att få vila ut, det behövdes verkligen. De första veckorna sov jag dag in och ut. Jag stängde av mobilen helt och hållet och prioriterade mina bästa vänner och min partner. Jag reste inte utomlands, men att få spendera min sommar med fria händer och en fri själ tillsammans med min partner är något jag skulle valt över allt annat på denna jord. Vi åkte ut till landet och gjorde massa skoj, åkte runtom i Stockholm som vi vanligtvis gör ihop och så fick jag umgås med mina fina vänner som var och fortfarande är efterlängtade. Jag har verkligen fått lära känna mig själv och inte en utmattad och sönderslagen själ för man är inte riktigt sig själv när själen inte mår toppen. Hittills så älskar jag den personen jag är och jag har lärt mig att inte vara så elak och hård mot mig själv, för att jag, Diana har faktiskt klarat sjuka utmaningar i livet och jag borde se upp till mig själv. Så bör du också tänka om dig själv *ler*.  Fortsätt leva, allt gott!