We Should Not Mourn The Dead Because They Are At Peace

Jag har inte riktigt format mina känslor och tankar kring döden ännu. Efter min mor gick bort nyligen i April så har jag ställt en del frågor kring allt som pågår som vi inte riktigt har en aning om och jag har på något vis fått en nytt perspektiv kring saker och ting. Inget jag riktigt format ännu som sagt, men som fortsätter att utforskas av mig själv. Det tog någon månad eller två för att faktiskt förstå att hon idag är borta. Helgerna där jag brukade åka hela vägen för att besöka henne kändes ganska tomt nu när jag inte behövde åka halva stan för det. Detta fick mig att inse hur mycket av min fritid som konsumerades av att besöka min mor. Självklart var det inte en dålig grej av att jag besökte henne, men det var inte heller kul att se henne så sjuk, men jag visste att jag behövde genomföra det dels för hennes skull, men speciellt för min skull. Det var viktigt att jag besökte henne så mycket som möjligt för att kunna sörja henne så mycket som möjligt för att sedan kunna hantera hennes bortgång. Jag hade ingen aning hur hennes bortgång skulle påverka mig. Jag anade det värsta, men samtidigt inte kan man säga. Jag är iallafall otroligt stolt över vad jag har åstadkommit i livet för livet är inte lätt och det borde du också göra oavsett vad du går igenom. Min mors död har faktiskt ändrat mitt perspektiv på alla fronter och jag känner mig mer i lugn o frid än vad jag gjorde långt innan. Man behöver inte alltid ta allt så personligen till exempel. Det finns så mycket större i livet än det lilla så fortsätt sprida kärlek!