ALLT VI HAR ÄR NU

Det ligger driver med snö längst trottoarkanten. Snön föll natten i fredags och ännu ligger den kvar. Då vaknar jag i någons varma famn, en kropp som rör sig i takt med min. Imorgon har vi setts i ett halvt år och jag hoppas innerligt att det blir många därtill. Natten snön faller blir startskottet för julen, första advent på söndagen men ännu är vi inte där. Vi ser på en julig film, Klaus, och somnar tidigt. Fredag och det har varit en tung vecka bakom. Två dagars jobb i samband med förberedelser inför en tenta och uppladdningen (och nervösiteten) för den. Jag kommer hem med tunga kassar fyllda med kaffe på erbjudande, ägg och kvällens middag som blir taco. Tyngden och tröttheten tar emot, tårar faller och blodsockret i botten. När jag kommer hem till den trygga famnen släpper allt.Att hitta människor man kan vara totalt transparant mot, som släpper in och ser. Jag övar mig på att släppa kontrollen, släppa förväntningarna och låta allt jag lärt få bli en del av mig. Att tala utan att värdera, lära utan att stjäla. Jag somnar gott med tryggheten att veta att jag inte är ensam, trots att det ibland kan kännas så. Känslan av ensamhet äger mig inte, men jag är inte rädd för den. Somnar tidigt och vaknar tidigt, då faller snöflingor. Vi äter bröd och egenmald kaffe, en nördig saker jag älskar hos honom. Vikten av rutin och kvalite, vikten av spontanitet och unningen. När snön lägger sig på marken går vi ut, det är kallt och tyst. Vi går, kastar snöbollar och förstår gångvägen för några barn. Går längs bostadsområdet och jag kan inte hjälpa att tanken far förbi, tänk om det är vi som bor en dag. *Det är mycket som händer i periferin nu. Mycket jag inte kan påverka så jag glider med. Jag landar i det som händer och drömmer mig bort i en ny framtid. Förändring kommer med förbättring tänker jag. Nya utgångslägen gör att nya möjligheter skapas. Studier, bostad, människor. Ja allt förändras och jag är trygg i det. Det får ta sin tid att hamna där jag ska hamna, just nu är jag rätt men jag vet att det också kan förändras snabbt. Jag trivs med vetenskapen om att förändring kommer, jag landar i det. *Och så kommer tentadagen, snön faller utanför tenta-salen. Där inne hörs tadgenter som knappras på och pennor som skriver. Jag räknar och tänker, suddar och skriver om, förhoppningsvis rätt. 3 timmar går och så är det klart, inget mer att göra. Utanför salen står flera och väntar, de har väntat på mig och några till som tog sin fulla tid. Vi yrar ut i snökaoset. Spårvagnar har slutat att gå så vi tar närmaste ställe. Vi hamnar på en trång pubb, dricker några öl, några går hem och jag med några klaprar genom Haga och fram till Andra lång för quis och öl. Delar pizza med en vän och dricker en öl. Efter några timmar och förlust går jag hem. Lycklig och taggad på livet. AFör trots allt, oavsett vart jag hamnar vet jag att jag hade nu. Och att det nuet var väldigt bra. X