EN NATTSVART NATT DÄR STJÄRNORNA LURAR

Det är många gånger som jag försvinner in i min egen värld. Ett orosmoln som ligger över mig och mörklägger dagen. Det är svårt att se ljusglimtar runt omkring, svårt att dela den världen med någon annan. Jag vill bli lämnad ifrån och omge mig av tystnaden, av mörkret och ensamheten. Omges av mina egna tankar och inte dela med mig. Bränslet är slut och jag orkar inte tändas upp innan jag själv vill. På en nattsvart himmel lyser stjärnor, ibland är de bakom moln och då syns de inte. Jag är min egen stjärna som ibland lyser, ibland inte syns.En filosof sa som jag har tolkat, "trots en nattsvart natt lyser stjärnorna". Det måste betyda att trots mörkret som ligger ovan lyset stjärnan där bak. Om man har tur kommer den fram på natten och lysa upp den mörka natten och göra natten lite klarare, även fast att det är mörkt. Jag stänger in mig i tystnaden, hör tangentbordets knappar och klockan som tickar. Det blåser där ute och idag finns ingen lust att stå i stormen, det är nog med storm inombords just nu. Jag är orolig, rädd och ovissheten gör mig galen. Runt omkring finns det krav jag måste bocka av, och det är där all min energi går åt. Dränerar mig. Det höga tempot  Jag drömmer om resan hem, målar upp skräckscenarier och att jag blir nekad. Natten gör sig påmind om vad jag blundar för på dagen. Det går inte att gömma sig från sina egna tankar. Det är jag och mina tankar. Ord som sätts på pränt hjälper mig att förstå och bearbeta hur jag känner. Otillräcklig och oklar. Jag tror inte att någon förstår, inte mitt mörker. Men det finns folk som lyssnar, som acceptera att det går upp och ner. De kanske inte förstår, men de står fortfarande kvar tills min låga är tänd igen. X