ETT HUS PÅ EN KLIPPA

En helg i sommarstugan, en helg med vänner för middag och te, och sedan är det slut. Sedan är det måndag och då är det en ny vecka och nya möjligheter. Typ. Ibland är det skönt med en helg som inte innehåller så mycket, där musik fyller tystnaden. Låg på klipporna och lyssnade på havets vågor, solen sken upp och värmen fylldes. Jag har landat lite mer, det kom en utmaning som drog mattan under fötterna, var tvungen att grunda mig i gyttjan. Först strävade jag emot, vilket gjorde att jag sjönk ännu mer, men sedan accepterade jag fallet, som gjorde det lättare att andas, lättare att se. Det står ett hus på en klippa, övergivet men bebott. Det hänger kläder på klädsnoren, vind och blost har gjort ärr i fasaden. Där bor någon, tänker jag, och ser ut över havet. Där flyger det fiskmåsar ovan och barn springer längst med kanten på huset. Där oroar sig någon för att barnet ska falla, där glädjs barnet åt äventyr, här står jag, och drömmer mig bort. X