NÅGOT TRASIGT I NÅGOT NYTT

Ensamheten har gjort mig rädd. Jag gråter för att jag är så jävla rädd för att ingen ska orka att älska mig. Alla mina upp och ner. Mina känslor som jag knappt förstår. Jag blir rädd av att tänka att jag ska döva, rädd av att tänka att jag ska ersätta. Jag vill ju leva och vara fri i det så varför stänger jag in allt? Jag måste älska mig, mitt liv och den jag är för att någon ska älska mig. Är det så? Jag vill inte ursäkta mig, inte bli liten, inte underskatta. Jag vill ju allt men vet inte hur jag ska få ut det.Jag säger ett klent "Jag gillar dig" och han svarar "Jag gillar dig med". Det känns så jävla fjuttigt för jag känner egentligen mer men jag vågar fan inte. Vågar inte släppa taget ännu, skyddar mig med mitt iver, med mitt ständiga håll igång. Om man ständigt är igång blir fallet inte lika hårt, då märks det inte lika tydligt när han försvinner. Kommer han att försvinna, är det det jag utgår ifrån. Älska mig men går det när jag är såhär, upp och ner. Älska dig själv säger en röst. Hur gör man? Kanske är det just det jag behöver förstå. Hur att älska. Om han vill vara med mig, nu. Att det inte är någon annan, nu.. Att om han vill ha något mer, tror på något annat, nu, får han gå, nu. Jag behöver inga löften, ingen tro på framtid, inte ens ord, det enda jag behöver veta är att jag är bra för han, nu. Och jag vill säga till han att jag inte kräver, jag vill bara höra vad han tänker, nu. Vill han ha mig, nu?  Jag har skyddat mig med att utgå från att detta är en sommarflört. Trofast har jag gjort rum för han en dag i veckan för att ha tid med mitt liv. Jag har bokat upp planer för att fördriva tiden men jag vet att jag bara gör det för att låta tiden gå tills nästa gång vi ses. Jag vill se han, röra han, smaka han, krama han, se på han. Han han han. Och gärna nu nu nu. Ha hans armar runt min kropp, hans hand i min, hans läppar på mina. Rädslan för att säga det, för att han ska ledsna på mig, tycka jag är för på eller för mycket, känna att jag kräver, gör mig osäker och till ett förblir. Jag håller min distans tills han närmar sig, låter han visa först. Jag vill men jag är rädd. Jag skyddar mig, håller distansen, ställer frågan för att ses en gång i veckan, planerar in för att sukta, låta tiden av sommaren gå, för att inte bli för uppslukad, inte få förhoppning om att jag är mer för han än vad han är för mig.X