TILLBAKABLICK - FLYTT TILLBAKA ELLER EJ

Idag åker jag hem till Göteborg för några dagar. Det är påskfirande och det ska firas rejält med ett lugn och ägg. Det är grått på himlen, molnen brer ut sig, de rör på sig. Kaffekokaren står och puttrar, det rinner ner från pipan. Jag sitter färdigsminkad och påklädd, fryser om fötterna, det är alltid så kallt på golvet här. Det tar tid att få varmvatten ur kranen och nu när värmen har kommit hittar även myrorna ut. Det går på långa led längs kökskanten, jag undrar vad de letar efter, sött. Det går i samlad trupp, en myrar leder och resten går bakom.  När molnen lägger sig över staden kommer en känsla av att staden sätts på paus. Bilarna kör fortfarande lika snabbt, jag hör dem där nere på gatan, men det är färre människor ute, och de som är ute går med raska steg framåt. Då påminns jag om tiden i London, där alla stressade sig fram. Ibland hör jag om människor som bor där nu, och tycker synd om dem. Det är här man ska bo, där havet möter bergen, där människor ser varandra med ögonen, där familjer möter varandra. Det är många gånger jag ska ha packat väskan och lämnat denna staden, än så länge har det inte blivit av. Men till sommar kommer jag att lämna, och det gör redan ont. Jag lämnar en kärlek, kärlek till stad och människor som bor här, för någonting jag inte vet. Igår gick universitetsansökan ut, jag har sökt men vet inte om jag kommer vilja att bo i Göteborg till hösten. Medan alla haft sådan ångest över ansökan, har jag ett lugn att det kommer att ordna sig, för det gör det alltid. Men en känsla av att jag misslyckas har växt sig på mig. Jag ser tillbaka på alla minnen från både London och Barcelona och känner sorg att jag inte kommer att skapa dem igen, här. Samtidigt vet jag att en stad bara är en stad, jag får skapa nya minnen nu, som vuxen i min egen stad kanske, eller som ung soldat. 16 April 2019 X