DOPET / STÄLLBERGS GRUVA [episod 1]

Det enda jag egentligen visste att jag skulle göra i sommar var att åka till Bergslagen. Förra året var Fröjdeluckan sommarens supernova, den mest gnistrande höjdpunkten. Den lilla konstfestivalen i sitt skogsklädda mikrouniversum, i ladan som som inhyste en rökig dröm och sedan tragiskt löstes upp i brandrök. När så bröderna bakom Fröjdeluckan gick och letade reda på en gruva utanför Kopparberg, bestämde sig för att hyra den och göra ett sorts konstnärligt centrum där och anordna en tre dagar lång konstfestival så skrev jag upp datumen omedelbart och bestämt. Eftersom jag numera är en liten understimulerad kontorsråtta (i en dag till bara!) jobbade jag förstås alla veckodagar och missade invigningsdagen som var torsdagen och halva fredagen. Men när till slut tågen burit mig ut i bortglömda granskogar och Mattias hämtat mig på en tågstation som knappt var stor som en busskur befann jag mig slutligen där.  Vid den överväldigande gruvan, strängt avvisande och svindlande majestätisk. Ett lagom förvirrande miljöombyte från den tillrättalagda kontorsmiljön som blivit min vardag. Vi slog oss ner på träbänkarna vid uteköket och snart dök Dallas upp och det var väldigt roligt och bra att han kom. Han bestämde sig i sista sekunden vilket var extra viktigt eftersom han snart försvinner till Luleå för att leva norrländsk scenskolebubbla i tre år.   Eftersom jag ramlade in mitt i festivalen var allt redan rullande och igång så vi smög in i Vedhallen och lyssnade på Kyrkan och deras loopar, nordiska fiolmelodier och elektroniska ljudväggar.  Det blev sent och så snart solen ramlade ner från horisonten blev det bitande kallt.   Så vi värmde oss i vedhallen igen och lyssnade på/upplevde stencoola Soil Collectors.   Sedan dansade vi dansen på ett rökigt rött betonggolv och det hade jag längtat efter.  Och när vi tyckte att vi dansat klart för natten lämnade vi röken och de vibrerande fabriksbyggnaderna bakom oss.  Blixtfotade en smutsgul fasad på vägen (det var ett ganska stort område) som hade en besynnerlig röd boll insprängd i sig.  Och tog Lynchiga bilder av träden med lång slutartid i det där ljuset som antingen är skymning eller gryning.  När vi sovit en tältnatt som hade de där ytterligheterna som tältnätter alltid har (panikkyla vs. kvävande hetta) vaknade vi upp till en väldigt fin dag. Ställde oss i frukostkön och beställde pannkakor, smörgåsar, juice, kaffe och skålar med frukt. All mat var vegan och så väldigt god och vällagad. Vi var sjukt nöjda med frukostupplägget. Tacksamt trötta slukade vi i oss varenda bit och hängde vid kaffetermosen i väntan på påtår.  Världens bästa Malou kommer förbi i all sin glans och hängde en kortis innan hon försvann vidare till diverse projekt.  Innan festivalprogrammet skulle börja var flera timmar avsatta för badresa till hemlig sjö. Givetvis med Rätt buss, den gamla kollektivtrafiksbussen som är omgjord till kalasbuss med soffor, bar, ljusslingor och kuddar. Dessvärre hade den här gamla gula kraken börjat lukta kiss (tråkigt när det händer) så vi var nöjda med att få åka med den andra, rosa och betydligt äldre bussen.   Som hade ett såhär fint tak.  Vi drack tunt kaffe och slumrade i vad som kändes som en long gone sjuttiotalscharter. <3 Efter att skumpande och krypkörande ha följt den vackra vägen kom vi fram till resans mål och bussarna tömdes. Barbenta människor vällde ut, sträckte på sig, och den brokigt hippiehipstriga Woodstockhybrid som för mig är ett av de klaraste minnesbilderna från Fröjdeluckan bredde ut sig. Vi gick genom en liten skog.  Framtill en vacker sjö. Även de mest rutinerade kallbadarna frustade i det alltför svala vattnet. Men vi gav oss i ändå, och efter den första skärande kylan kändes allt förstås mycket klarare och renare.  Vi la ut filtar och handdukar, läste och småpratade vid strandkanten.  Emelie och Fredrik. Hanna.  Dallas (som varit festivalhardcore och kalasat till klockan sju samma morgon) var något av ett vrak, Malou svischade förbi och attackgosade honom. Åh, de här två.   Vi låg mest där och andades och alla stönade nöjt i kör så fort solen bröt fram mellan molnen.  Så helt plötsligt fanns det en liten servering på stranden där vi köpte smörrebröd med fyra sorters kalasgoda röror på, karamellig lök, inlagd gurka, rostade mandlar och råkost. Helt rätt.   Och efter några långa, disiga timmar på stranden och en lagom krånglig tillbakaresa fann vi oss åter vid den enorma gruvan och festivalen fortsatte.