Tankar i ensamheten

Nu är Stockholm helt tomt på människor, eller åtminståne mina vänner... Inte ens mina föräldrar är här liksom, hur sjukt? Har varit ensam i drygt 2 dygn nu, alltså helt ensam, första gången någonsin! Märker att jag inte är en ensamvarg, visst ibland kan det vara hur skönt som helst, men inte under en längre period. Jag känner mig så liten fortfarande och behöver typ tas hand om haha, låter så töntigt men det är faktiskt sant. Det är både skönt och tråkigt att vara ensam nu. Särskilt ensamt eftersom jag precis kom hem från värsta kompis-resan haha, så nu känns det ju såklart extra tomt. Saknar mina fina föräldrar och Eric riktigt mycket just nu, men som tur är kommer dem hem imorrn :) Har precis varit ute på prommis på Djurgården vilket var skönt. Värdet har varit helt underbart idag så jag satt största delen av promenaden på en bänk och vände ansiktet mot den varma solen som fick mig att längta nåtgot otroligt efter våren som snart är här iih!! Nu ligger jag i soffan framför teven, tänker på hur skönt det är att vara osminkad, på hur gott det ska bli att beställa lite foodora (första gången woho) och hur o-avis jag är på mina kompisar som åker tillbaka till skolan ikväll.. Jag ska nämligen till tandläkaren imorrn, har en läskig visdomstand som växer fram och förstör hela min mun!  Men nu ska jag bestämma mig för vilken typ av mat jag känner för.. Lutar mot indiskt hihi! Hörs snart, puss!