DET HÄR ÄR BARA MIN DAGBOK

Godkväll mina kära vänner! Hur många månader sen var det sedan jag senast uppdaterade? Vet inte ens. Kanske augusti. Det har iallafall hunnit hända massvis med saker sen dess. Började skolan, kommit in i rutiner igen, varit väldigt glad, varit väldigt ledsen, skrattat väldigt mycket, gråtit ganska mycket, skaffat en ny vän, träffat nya killar, kommit till viktiga insikter i livet (kommer till det sen!!!) försökt komma på vem jag är (???) Ja, mycket har som sagt hänt under 3 månader....... Tycker jag är relativt stabil ändå, haft lite identitetskriser och breakdowns då och då men det går ju över och jag mår faktiskt bra och jag är en glad person just nu.  Min crush jag skrev om i förra inlägget sket det sig med, oläglig tidpunkt och jag visste ju innerst inne att det inte skulle gå. SÅ DET ÄR JAG OCKSÅ ÖVER. Magont-grejen skulle jag inte precis påstå har gått över, är fortfarande en ohälsosamt orolig och stressad person men försöker jobba på det..... Skolan däremot. USCH FY OCH BLÄ. Man behöver verkligen inte tycka om skolan. För jag har verkligen insett att skolan inte är något för mig. Jag har ingen motivation, jag har ingen lust och jag har ingen ork över huvudtaget. Möjligtvis för att det börjar bli vinter och det mesta känns jobbigare under vintern när det är mörkt, kallt och dystert. Men jag känner ändå att jag inte tycker om skolan. Det är som att gå in i en negativ aura när man går in i klassrummet. Alla snackar alltid om att jag ska vara inne i min egna lilla bubbla och inte ta in vad alla andra känner hela tiden, men det är faktiskt svårt.... på riktigt. Men ärligt talat, vem gillar ens skolan.......  JUSTE!!! Jag har fått en nytt jobb!!! Jobbar numera på ett hotell som frukostvärdinna på helgerna, trivs verkligen med det jobbet, kunde verkligen inte fått något bättre!!!! Så det känns superduperbra! Något annat bra? Jo, jag drar till London den 31 oktober!!! Så i allt det här jobbiga så finns det väldigt mycket jag ser fram emot, och det är så skönt då november och december månad på riktigt är mörka och jobbiga månader för mig.  Jag har iallafall kommit till insikter och börjat se mitt eget värde. Det är så sjukt hur man kan förändra sin bild av sig själv under bara 1,5 års tid. Jag är verkligen inte samma människa?.... Det är bra att jobba med sig själv, lära sig att trivas med sig själv och inte vara beroende av andra hela tiden. Äääälskar att hänga med mig själv!!!! Varför har jag inte fler vänner?, tänker jag. Är ju skitrolig???? Men egentligen spelar det inte någon stor roll då jag själv inte lagt ner någon tid eller intresse på att skaffa nya vänner (sidospår finns). Jag har iallafall börjat acceptera mig själv mer och mer, och det är ju alltid en början på vägen!!!! Just nu är jag inne i ett sådant lite 'mood' att jag känner att livet är för kort för att lägga ner energi på folk som ej bryr sig, att bli ledsen över killar som inte svarar på ens sms, att stressa över saker man inte behöver stressa för, att känna sig tvingad till saker man inte vill göra och slutligen att försöka vara någon annan än vad man egentligen är. Vet ju för övrigt inte den här lilla glimten av självkänslan håller i sig, men jag får hoppas att det håller sig ett tag iallafall. För det är ju så jag tycker egentligen, det är bara lite svårt att förstå mitt eget värde ibland. För ibland är man en stor jävla röra, men det går över och det blir bättre. För just nu känner jag precis så, och det känns bra. Men vad känner jag imorgon, om en timme, om en minut? Vad vet jag...... Jag vet inte riktigt vad jag ville formulera i detta återigen osammanhängande inlägg. Men vet att skriva för mig fungerar som i någon form av terapi, som det gör för många andra också. Så när jag blir överbelastad och det rinner över så skriver jag. Har faktiskt skrivit dagböcker i min dator sedan 2014 (shhhh), och ibland väljer jag att dela med mig av dom, som just nu!!! Bergochdalbana är en fin beskrivning på livet atm xoxo