HIGHLY SENSITIVE PERSON 2

Jag dagdrömmer väldigt mycket, och fastnar i tankar, och det kan faktiskt vara bra och kreativt att tänka mycket, men ändå väldigt påfrestande. Jag tänker mer än vad jag pratar, och tänker efter innan jag pratar.  Att övertänka ALLT hela tiden kan göra mig GALEN. För det leder till världens stress, speciellt på kvällarna!!!! Vilket leder till att jag ofta har väldigt svårt att sova för att det alltid finns  någon liten stressbubbla inom mig som jag inte riktigt kan sätta fingret på vad det är….  Stress för mig är inprincip allt runt omkring mig, och det låter HELT sjukt. Att veta att jag inte vet vart mina hölurar är innan jag ska sova och vet att jag ska upp tidigt nästa morgon kan ge mig total ångest. Antingen går jag runt och letar hur länge som helst för att hitta dom, eller så lägger jag mig med ångest. Det låter säkert jätte konstigt i vissas öron, men för mig är det bara så det är.  Min mamma säger alltid till mig att jag måste lära mig att ”öva bort min stress” och ”gå på yoga” ”jobba med mitt inre”. MEN DET ÄR SÅ SVÅRT. Jag har läst att man kan lära sig att jobba bort stress, och ångest och att vara högkänslig. Men det är ju fortfarande en egenskap hos mig som gör mig till den jag är, trots att det kan få mig att må dåligt ibland. Jag vill verkligen jobba bort dem negativa delarna så mycket som möjligt, vilket först och främst är STRESS OCH ÅNGEST.  Hur jobbar jag bort det? Har läst böcker och kollat på mycket hemsidor och bloggar. Tillexempel att jag skal lägga bort mobilen och allt elektroniskt innan jag ska sova för att kunna varva ner. Det är väl ioförsig något som rekommenderas för alla, men som högkänsliga påverkas mer av. Jag ligger dock fastklistrad i min mobil tills precis innan jag ska släcka och sova. Så jag vill ju verkligen försöka att läsa en bok en timme innan och stänga av mobilen, och se om det blir någon skillnad? Om jag känner lite mer lugn??? Sedan läste jag ”Har du svårt att hejda gråten men vill göra det, fäst blicken på närmaste fyrkant, till exempel en dörr eller ett fönster. Flytta blicken från övre vänstra hörnet, till nästa hörn och nästa.” Jag har aldrig hört om det förut, men om det funkar, är det definitivt något jag kommer ha nytta av….. är ju som sagt världens känslomänniska :-) ”Rör på dig, En rask promenad, löparrunda eller gympapass är ett bar sätt att komma i balans.” Jobba praktiskt, kanske i trädgården eller snickra, då får den överhettade hjärnan vila.” Att vara praktisk och kreativ är något som får en högkänslig att koppla bort allting. Jag märkte själv förut när jag tränade fotboll väldigt mycket att varje gång något var jobbigt och jag fick träna och springa av mig, så kopplade man bort allt jobbigt för en stund. Och det är nog viktigt, att kunna hålla sig aktiv och ha något att göra. Så man slipper vara sysslolös och bara TÄNKA, TÄNKA och TÄNKA. Jag måste verkligen hitta en hobby…. förutom bloggen….. eller börja träna igen…… Tror verkligen det skulle få mig att må bättre psykiskt. Eller iallafall att ha någon aktivitet, som man tycker är kul??? jaja Jag är ett kontrollfreak. Jag måste vet ALLT. Var, hur, när, varför, vem? Om någon ska göra planer med mig, så ska det vara åtminstone 2 dagar i förväg, HELST 1 vecka innan så jag har allt under kontroll, annars tappar jag det HELT. Det blir för mycket och jag tar in för mycket. Dessvärre har jag en umgängeskrets med otroligt ostrukturerade vänner som är världens tidsoptimister, och det gör mig sååååå uppstressad. Det är så svårt att planera med personer som bara tar allt som det kommer. Jag vill ha allt spikat och klart, så jag kan tänka på annat. För om du gör planer med mig samma dag, då blir jag jättestressad. Därför behöver jag verkligen personer runt omkring mig som har ett lugn över sig och faktiskt kan få mig att varva ner, men jag har knappt några sånna vänner????? Det blir så svårt att anpassa sig när folk tar livet som det kommer och bara ser vad som händer. Det är ett mardrömsscenario för mig, DET GÅR EJ. För om någon har planerat något med mig som jag ser fram emot, och sedan ställer in samma dag så blir jag så besviken och ledsen. Vilket gör att jag alltid nästan måste förbereda mig för det värsta, och man vill ju inte det??? Man vill ju tänka positivt??? Man vill ju hoppas på det bästa??? Men jag blir så ledsen när jag bli besviken så allt bara faller..... (verkligen något jag MÅSTE jobba på)Jag behöver 2 återhämtningsdagar efter att ha varit aktiv med folk. Japp, ni hörde rätt. Om jag har varit på fest, och sovit hos en kompis så är jag helt slutkörd och det enda jag längtar till är att stänga in mig i mitt rum och VILA UT. Jag tar in så mycket intryck och vet inte vad jag ska ta in, eller vad jag ska låta gå, och det gör mig SLUT. Jag kan inte umgås med folk konstant i en vecka, jag behöver vara ensam i iallafall en dag för att inte vara helt utmattad. Det gör mig lite oroad inför framtiden, liksom, tänk när jag träffar någon, gifter mig och skaffar barn??? När ska jag då få min ensamtid som jag behöver????? Då finns det ingenstans man kan gömma sig en dag eller två när man har barn och familj........... Men att skaffa familj och eget boende, det känns VÄLDIGT långt borta nu, så det är ju inget som stressar mig något otroligt i nuläget iallafall, SKÖNT. Jag vet egentligen inte mer vad jag ska säga. Tror ni har förstått att jag kan vara en helt manisk stressbomb ibland, men såklart är det inte alltid så. Det är ju som sagt ett karaktärsdrag…..  PUSS OCH KRAM