Dom säger kärlek är en drog, jag tar vilken skit som helst. Men om kärlek är en drog är det ingen drog för mig

Så nu sitter jag här. 19 december 2016. Blandade känslor. Mitt hjärta känns brustet. Mina tankar är mörka. Men samtidigt finns där en liten känsla av hopp. Den är svag, men den finns där. Allting är bara så rörigt. Jag är en stor röra. Önskar att jag en vacker dag får ordning på allting. Mig själv, mitt liv och allting runtomkring mig. Jag vet inte varför jag är här? Allting drar i mig. Livet åt två olika håll. Döden åt ett håll. Min ångest åt ett håll. Men det som överröstar allting för tillfället är ana. Jag hatar det. Men jag är för svag för att stå emot längre. I slutändan tror jag att det är det som kommer ta livet ifrån mig på riktigt. Vi får vänta och se. Men jag släpper efter, jag tänker inte kämpa emot längre. Ta mig och ät upp mig.