In My Head

Det var ett tag sedan jag skrev här senast. Då var det rent ut sagt K A T A S T R O F. Jag höll på att falla sönder. Livet bara försvann. Jag tappade allt. Hade jag inte fått den hjälp som jag fick där och då, så hade jag tagit livet av mig. Det är jag säker på, för jag hade bestämt mig, jag var redo. Fast jag lever. Jag fick hjälp, jag får fortfarande hjälp, och vi ska reda ut vad det är som egentligen gör att det kan bli sådan katastrof i min hjärna, för jag kan inte reda ut det själv. Allt kan vara bra, jag kan vara lycklig, sen helt plötsligt bara vänder allt och blir svart, för mig känns det då som att den enda utvägen är självmord. Nu är jag uppe på fötter igen. Har väl varit det ett tag nu. Det har hänt mycket den sista tiden. Något som är värt att nämna och som jag faktiskt är lite exalterad över, är att jag har köpt en ny lägenhet. Den ska dock totalrenoveras innan jag kan flytta in, men det är väl egentligen det bästa av allt, för då kommer den bli exakt som jag själv vill ha den. En dröm för mig har alltid varit att få designa min egna lya, nu är minsann och dag den dagen snart kommen. När man kommer in i lägenheten ska det lite vara som att komma in i min hjärna, haha! I grund och botten rätt fridfullt (vita väggar, bord osv), men sen är resten total anarki (färgglada mattor, kuddar, lampor osv och total missmatchning). Längtar så det nästan gör ont i själen tills jag kan flytta in. För tillfället bor jag typ i en väska. Hände en liten incident med min bil, så den mår inte helt ok, om den någonsin kommer göra det igen. Nu väntar jag i spänning på att nästa jävla helvetes dipp ska komma.  Får ingen förvarning. Det blir bara svart.