THROWBACK FIJI

I lördags landade vi återigen i Sydney efter två helt fantastiska veckor i Fiji. Ska göra ett försök att summera allting här så ni också  får ta del av det.    För två veckor sen åkte alltså jag, Annika och två andra skandinaviska tjejer till Fiji. Fiji är alltså ett land cirka 4h flygtur från Sydney och består av cirka 300 öar. Vi spenderade en vecka på huvudön (den största ön där huvudstaden Suva ligger) och en vecka med att båtluffa i ögruppen Yasawa Islands.    Laddade på tågstationen   Resan kunde startat i katastrof då Annika missade att deklarera ett päron hon hade i väskan påväg in i Fiji. Detta innebar en straffavgift på 400 Fiji dollars (= 1600 svenska kr)!!! Vi båda höll på att svimma. Tur är väl att jag har ärvt vissa egenskaper från min pappa, speciellt förmågan att snacka sig ur vissa situationer. Med ledsna ögon och vädjande ord lyckades jag övertala gränsbevakaren att vi var oerfarna resenärer utan någon som helst aning om lagarna; och då rev hon tack och lov boten. Gick därifrån med enormt skakiga ben måste jag erkänna, kändes inte fullt så lagligt att både ljuga för en tjänsteman och tjata bort ett sådant straff...    Väl ute från flygplatsen möttes vi av en fantastisk värme men tvingades spendera tre timmar i en taxi för att komma till vårt hotell, The Pearl South Pacific. Vägen var mycket kurvig, men svängde inte av en enda gång då samma väg går runt hela huvudön och tar cirka 12h att ta sig runt. Hotellet ligger cirka en timmas bussfärd ifrån huvudstaden Suva och i området Rovodrau Bay. Här spenderades en vecka med enbart sol, bad och god mat. Trots att det var moln på himlen nästan alla dagar var solen extremt stark och vi kunde ligga ute vid poolen/havet varje dag.   Invånarna var fantastiskt trevliga och ropade glatt BULA (hej) så fort de såg oss. Vidare lärde vi oss snabbt även att vinaka betyder tack samt att uro betyder jag älskar dig. Då vi bodde på en resort och hade blivit uppmanade att inte gå ensamma ute när det var mörkt var vi väldigt begränsade till just resorten. Men det gjorde inte så jättemycket då det fanns tillgång till jättegod inhemsk mat (mycket curry med brödet ruti samt mycket asiatiskt) för max 40 kr och då vi i princip bodde på stranden. Just den veckan vi var där så invigdes en av de nya hotellbyggnaderna, vilket innebar att vi fick träffa Fijis premiärminister och vara med och fira.      På väg hem från en promenad till mataffären för att köpa lunch   Resorten låg inte i någon stor stad (knappt i en stad över huvud taget, utan snarare mitt ute i ingenstans). Detta innebar att den enda shoppingen som fanns att tillgå var vykort och kylskåpsmagneter ungefär. Besvikelsen blev stor när inte en enda sovunirbutik vi besökte sålde små plingklockor, vilket innebär att farmors samling tyvärr blir utan ett minne från Fiji.    Frukosten var helt fantastisk, såg ut nästan såhär varje morgon   Till lunch köpte vi bröd, frukt, yoghurt och nudlar, som vi sedan åt ute på vår balkong. Där gjorde sig studentbudgeten påmind!      Ännu en bild från stranden; paradis!!!       Även om vattnet var lite grumligt intill stranden var havet helt fantastiskt och blått     Efter en vecka på resorten var vi faktiskt nöjda och redo för att få se lite mer av Fiji. Vi hade innan vi åkte bokat en sjudagars öluffning i ögruppen Yasawa Islands. Eftersom båten avgick tidigt på lördagsmorgnen sov vi en natt på ett hostel i staden Nadi, garanterat den värsta natten på resan då det var myror precis överallt i rummet samt att en vattentank var placerad utanför vårt fönster och mullrade precis hela natten. Tur var det att det bara var för en natt. Fredagen var även sista kvällen med hela gänget. Megan anlände från Sydney och sedan slittrades vi då de andra tre bara skulle iväg på en femdagarsresa.        Ovan är en karta på hur vår båttur gick. Första stoppet var på ön Nanuya Balavu and resorten Mantaray Resort, vilket tog nästan 3,5h. Här sov vi två nätter i en liten mysig koja som i princip bara innehöll en säng. Man kunde även välja att sova i dorms (som kunde innehålla upp till 30 sängar...) men vi valde att unna oss i alla fall ett eget rum med stängbar dörr. Toaletten var delad och likaså den iskalla duschen, vilket kändes lite som att vara tillbaka på konfirmationsläger. Klockan 08, 12 och 19 slog personalen på trummorna vilket innebar mat. Maten var fantastisk även här och man fick välja mellan en mängd rätter till varje måltid. All mat ingick i priset så det var bara att dyka upp. Upplägget var som så att alla åt tillsammans på långbord, riktigt härligt och annorlunda från vår kultur. Detta gjorde det väldigt lätt att lära känna folk, och jag och Annika träffade direkt på två superhärliga Skottländska tjejer som vi hängde med. Vi umgicks även med två killar från London, ett par från Nya Zeeland och ett tjejgäng från Irland - en härlig blandning av glada likasinnade ungdomar. Det gick liksom inte att undvika att lära känna nya människor.    Efter två nätter på Mantaray resort skulle vi splittras från våra nya känningar och åka vidare till Naviti Island. Innan färgan plockade upp oss vid 13 fick personalen larm om att en mantaray (rockor) flock var precis utanför ön och simmade. Kvällen innan lyckades de två brittiska killarna övertala mig till att följa med och snorkla med rockorna om chansen gavs innan vi åkte vidare. Sagt och gjort plockade vi på oss snorlek och simfötter och hoppade i en av de små motorbåtarna för att jaga ikapp rockorna. Guiderna körde ut oss mitt i havet och helt plötsligt var vi tvunga att hoppa i vattnet. Då jag under en snorkeltur i Thailand blivit jagad av en enorm brännmanet har jag fortfarande enorm respekt för havet och dess djurliv, och jag måste erkänna att jag var riktigt nervös och tvekade länge på att sätta mig i båten. Men när jag väl fick simmade några meter över en nästan tre meter stor rocka (okej de kan tydligen bli upp till 20 meter stora enligt en av guiderna?!?!? Google säger dock max 7,5 meter haha lättlurad svensk *hand upp*) och kikade ner på den genom min snorlek var det hundra procent värt att övervinna den rädslan. Vilka fantastiska och graciösa djur!!!        Denna varelsen simmade jag alltså några meter över   Ö nummer två var Naviti Island och Korovou Eco-Tour Resort. Detta hotell är ett extremt bra bevis på att mycket av vad som står på internet är lögn samt att bilder ljuger. Tyvärr var denna ö inte på långa vägar lika paradisaktig som den första ön, utan snarare mycket förfallen. Det fanns heller inte speciellt mycket att göra då det inte var en endaste gäst i våran ålder. Men men, vi fick gjort en massa plugg och kunde slappna av i solen. Upplägget var likadant som på den tidigare ön, förutom att man inte fick välja mat utan istället fick färdigfyllda tallrikar.    Tyvärr hemskt att säga men vi var båda två väldigt glada när två nätter passerat och vi fick lämna ön. Vädret var inte riktigt heller på våran sida, så vi passade på att besöka Honeymoon beach.     Tio minuters promenad över berget och man hamnade på Honeymoon beach   Sista ön vi besökte var Nacula och resorten Safe Landing. Tack och lov var hade detta ställe en mycket högre standard än den tidigare ön. Vi bodde ännu en gång i små trähus på stranden och serverades fantastisk mat. Vädret var dock inte det bästa utan blåste upp till storm första dagen/natten.   Vi var angelägna om att ta vara på våra sista dagar och åkte tillsammans med fyra andra tjejer och killar till Blue Lagoon Cave, där filmen med samma namn spelades in för x antal år sedan. Båtturen dit var något av en upplevelse, skräckblandad förtjusning kan vi kalla den. Vi (okej jag och Annika) skrek och skrattade om vartannat när båter flög över de höga stormvågorna och våra rumpor lyfte från bänkarna. Väl framme simmade vi in i den helt tysta grottan, fick dyka under en vägg och sedan bli guidade genom det kolsvarta mörkret. Vi fick även möjlighet att klättra två meter upp på bergsväggen och därefter klämma oss in i en extremt smal tunnel. Det krävdes en stunds övertalning samt lite hjälp från starka killar för att jag skulle klättra upp och klämma mig in i det klaustrofibiskt lilla utrymmet, men tillslut kunde även jag hoppa ut på andra sidan tunneln.        Lyxigt med hängmatta och inte minst havet precis utanför dörren   Eftersom det gick relativt lång tid mellan lunch och dinner smet vi iväg till en liten tea shop som en av öborna hade byggt upp jämte resorten. Killen som ägde det var bara 19 år och bakade allt själv i sitt lilla kök. Imponerande!     Kaffe och kaka för 6 dollar   På kvällarna anordnades lekar som alla deltog i, oavsett ålder och nationalitet. Herregud så vi skrattade!!! Sedan satt vi allihopa och pratade om allt möjligt samtidigt som en av killarna som jobbade där berättade om ön, Fiji och hans liv. Var riktigt härligt att en så salig blandning av människor med olika bakgrunder kunde ha så trevligt tillsammans.        Annika äger i en danstävling     Sista dagen innan vi hoppade på 5timmarsfärjan tillbaka till Nadi hann vi med ett besök till en by/village. I denna by bodde cirka 400 personer. Här fick vi titta runt på alla husen och höra historier om både kulturen och invånarna. Vår guide berättade om hövdingen/chiefens hus som rasat efter en storm, något som tydligen var väldigt vanligt. Därefter fick vi träffa honom, vilket tydligen var en stor sak att få göra.    Utöver mig och Annika på bilden är även hövdingen, ett par från England och två killar från Schweich    Här shoppar vi loss på byns marknad   Efter besöket i byn hoppade vi på färjan till Nadi, där vi bodde en natt på samma hostel innan vi flög tillbaka till Sydney tidigt i lördags tillsammans med Megan, Linda och Shirin.    Sammanfattningsvis har jag haft två fantastiska veckor, där jag fått uppleva lite backpackerliv samt blivit många nyanser brunare. Resan hade inte blivit densamma utan min bästa Annika, så tacksam över att vi fick uppleva allt detta ihop <3 Måste nog påstå att resa, träffa på andra kulturer och se andra platser här i världen nog är det bästa som finns. Trots att jag är så lyckligt lottad att jag redan fått se så många delar av världen med min familj så försvinner inte nyfikenheten och längtan efter ännu mer.      Okej en stor guldstjärna till den som orkat läsa igenom allt detta babbel (någon? mamma?)!!!