20 april

Godmorgon! Idag vaknade jag runt åtta tiden och låg och drog mig i sängen lite. Efter en stund så gick jag upp och gjorde mig en smoothiebowl innehållande: banan, hallon, blåbär, björnbär och mandelmjölk. Jag åt även en grapefrukt. Så himla bra start på morgonen och jag som har haft väldigt svårt att äta frukost tidigare längtar nu efter varje morgon för att få göra en smoothie. Det är ju så himla gott! Jag har även goda nyheter att jag har fått jobb här i Norrköping!! Så himla kul!! Jag är så glad över det här och förväntansfull och upprymd. Idag ska jag bege mig till mina kusiner som behöver lite barnvakt och ska skjutsas hit och dit, vilket kommer bli jättekul! Ska bli så mysigt att få umgås med dem och titta på under deras gymnastikträning. Jag har verkligen kommit till insikten att det är så viktigt att ta till vara på dem bra stunderna som vi får uppleva här i livet. Små saker. Som t.ex. att umgås med de människor jag älskar, äta en god frukost och unna sig en lång och skön dusch. Igår var det en sådan kväll där jag bara tog hand om mig själv och min kropp. Jag lade ansiktsmask, lyssnade på någon kvinna som pratade om meditation, skrubbade mig, hade inpackning i håret och rakade benen och tände doftljus. Allt sådant härligt för att uppskatta den kropp jag har och det är den enda jag någonsin kommer att få. Det är otroligt viktigt att uppskatta mina ben, min mage, mina armar och mina händer och fötter osv som faktiskt har fungerat när min själ har varit trasig. Det är min kropp som har tagit mig hit där jag är idag, det är den som fortsätter att fungera. Att älska sin kropp är något som jag alltid tyckt är svårt och kommer förmodligen alltid att göra det, men detta tankesättet får mig att se på min kropp med ett annat perspektiv. Jag ska vara stolt över den kropp jag har och den jag är, för shit så bra jag är. Mina ben är de som har sprungit från obehagliga platser, mina ben som sprang när jag jagade bort en kille som var taskig mot min lillebror, det är mina ben som har dansat in i mannen i mitt liv och det är mina ben som bär mig när allt annat vill brista. Så varför ska jag tycka att dem är stora, för klumpiga eller för kurviga? Jag älskar mina ben. Jag älskar min kropp för den den är. Den ska inte behöva gömmas eller förtryckas på grund av några förbipasserande ideal. Att acceptera den man är och att vara lycklig strävar jag efter och jag tar ett steg i taget. För jag är bra som jag är. Det är du också.