jag är så mycket mer

Hej. Tänkte skriva av mig lite angående dem tankar som jag har just nu och hade imorse. Jag vaknade halv sex och tänkte att ''åh vilken bra dag detta kommer bli''. Men så fort jag satte mig upp i sängen så slog ångesten till som en rak höger i hela min kropp. Det var som om att jag befann mig i någon slags automatisk skyddsmekanism som skrek åt mig att jag ska stanna hemma. Min kropp började svettas. Och då menar jag rinnande svett, på ryggen, i pannan, under bysten och i princip överallt. Jag skakade och frös och hade bara katastroftankar i huvudet. I ett försök att duscha och lugna ner mig och fixa frukost så blev det inte bättre. Jag stängde av mitt ljud på telefonen och la mig i fosterställning och grät. Tårarna rann utan något stopp och jag kände hur min själ förminskades och sakta tonade bort. Jag vaknade igen klockan två på eftermiddagen och var totalt utmattad och förvirrad. Jag visste inte vart jag var någonstans eller vad som hade hänt. Efter paniken så måste jag ha somnat av ren utmattning. Jag kunde inte för allt i världen förstå vad som hade hänt och inte heller varför det blev som det blev. Detta scenario är något som jag har upplevt flera gånger förut, men inte vetat hur jag ska hantera det. Och det vet jag uppenbarligen inte nu heller. Det är en så skör linje mellan att vara positivt inställd till en ny dag och att börja gräva ner sig i det negativa. Jag hade laddat upp i flera dagar innan att idag skulle bli en bra dag, men oberoende av detta så blev det kaos ändå, vilket är bortom mitt förstående. Det är läskigt hur snabbt det kan gå från att må hur bra som helst till att inte ens orka resa sig upp från sängen. Detta är ju inte jag. Det är inte den jag är och inte den jag vill vara. För jag är så mycket mer. Jag är så mycket mer än detta och jag vet det. Jag ska bevisa det för mig själv, ingen annan.