Our minds are troubled by the emptiness

Godmorgon! Jag vaknade av mig själv vid tio ungefär och gick ner för de tre trapporna och tände en cigarrett, lyssnade på Smother med Daughter. För det är precis så jag känner. Gårdagen blev inte alls som jag trott. Jag kom aldrig iväg till mina vänner som skulle ha världens myskväll och många av dem åker hem idag, 18 april. Det känns verkligen inte bra. Efter vi hade varit på Clas Ohlsson och jag hade inhandlat lite akrylfärg osv så var det som om hela världen, tiden, bara stannade framför mina ögon. Samtidigt som mitt liv spelades upp i snabbspolning och jag kunde inte stoppa det. Jag kände hur jag fick svårt att andas och jag visste inte vad jag skulle göra. Jag bad Patrik att hålla om mig medan tårarna strömmade nedför mina kinder. Jag kan knappt beskriva känslorna som jag känner ner jag får en ångestattack. Det känns som om alla mina misslyckandet och allt som varit negativt växer och växer och förökar sig, som en liten parasit eller något. Och till slut så tar den över alla mina tankebanor. När detta sker så är det oftast inte på grund av en viss händelse eller något som har hänt för stunden, utan ångesten bara finns där, och växer tills den nästan exploderar och försvinner utan att lämna några spår. Förutom en viss tomhet och skuld. Skuld över att jag inte kunnat träffat mina vänner, som jag skulle ha behövt. Jag har nu fixat mig en smoothiebowl innehållande: jordgubbar, hallon, mango, dadlar och mandelmjölk. Så himla gott! Jag längtar verkligen till varje morgon så att jag kan få göra mig en ny. Idag vet jag inte riktigt vad jag ska göra, kanske läsa lite, måla och förhoppningsvis träffa Alicia. Vi hörs!