Hur man kommer över en kille

Det är inte alla som har varit intresserad/kär/gillat någon i sitt liv. Och det måste man inte ha gjort, för det kommer ju när det kommer. Men vi som har det vet hur fantastiskt det är och hur fruktansvärt ont det gör när hjärtat blir krossat. Att verkligen känna hur ont det gör fysiskt inuti, hur det känns som att någon har tagit ut ditt hjärta och stampat på det. Hur man är som ett tomt skal när man går till skolan och jobbet de första veckorna efter. Och vetskapen att sms:et du just fick inte komma vara från honom, och alla de där minnena som din hjärna absolut måste tänka på när du inte får. Det finns nog inget som gör mer ont, och det kan ta sådan otroligt lång tid att komma över en kille.  Ena dagen är man världens starkaste kvinna som går till skolan med peppmusik i öronen och känner "Galet vad snygg jag är idag!" medan man dagen efter ligger vaken till klockan 2 och gråter. Jag har varit i denna sitsen, precis som såsåså många andra tjejer. Därför tänkte jag skriva en lista med mina bästa tips man kommer över honom.  GRÅT. Det är nog mitt allra bästa tips. Gråt tills tårarna tar slut och tills kudden är så våt att du måste vrida ur den. Ring en kompis och gråt hen i örat eller åk hem till en kompis bara för att gråta e stund. För det kommer kännas bättre efteråt, om än så lite. Det lättar på det där trycket över bröstet, det trycket som ibland är så mycket att man inte kan gråta. Vi de tillfällena det var så för mig ville jag inget hellre än att gråta, och för att få ut skiten lyssnade jag till exempel på låtar som påminde om honom alternativt kollade på en sorglig film etc. Det fungerade faktiskt.  SKRIV. Köp en fin eller ful anteckningsbok där du skriver ner exakt vad du känner. Skriv ner hela er historia från första till sista sekunden för att få det ur huvudet. Skriv alla de där sakerna du skulle vilja säga till honom, eller alla saker han sa till dig. Skriv ner all din ilska men också alla fina saker som du kommer ihåg. Läs sedan igenom allt en gång eller två, fäll tårar så att bläcken suddas ut och när du känner dig klar- stäng boken. Lämna boken i ett skåp och använd det som symbolik för att släppa honom för en stund. Det är sjukt svårt, men försök att lära dig att stänga boken och därmed stänga av hans rum i ditt hjärta. I alla fall några minuter.  TÄNK PÅ DET DU INTE FÅR TÄNKA PÅ. Man försöker ju hela tiden undvika de minnena/platserna/låtarna/filmerna osv som påminner om honom. De sakerna som gör lite extra ont. Så fort tankarna på honom kommer upp försökte jag direkt tänka på annat. Men då blev alla dessa tankarna ännu mer påträngande och jobbiga så till slut tänkte jag ”Men okej då Alice, tänk på honom då. Tänk på det som gör som ondast och älta det.” Egentligen ska man ju försöka att inte älta, men om man hela tiden tänker på att ”TÄNK INTE PÅ HONOM” så blir det ju bara ännu jobbigare när man väl tänker på honom. Exponera dig för det som är som jobbigast, fast i små stunder i taget så då inte kvävs av ångesten och ledsamheten. För då gör man för sig själv att det inte är en så stor grej att minnas eller gå förbi den där bänken som vi satt på den där dagen. T.ex är en bra grej att läsa igenom det man har skrivit och gråta en skvätt och sedan sätta stopp för sig själv.  SÄTTA EN GRÄNS. Som sagt ska man inte älta för mycket. Man får bestämma sig för att nej nu är det bra. Vissa dagar är det helt okej att ligga kvar i sängen och tycka synd om sig själva, men man får liksom sätta en gräns för dig själv. Till exempel att på måndag får jag gråta men på tisdag ska jag bestämma med en kompis att träffas och fika men inte bara prata om honom. Sminka dig lite extra, ta på rött läppstift och gå på n promenad själv eller med ett mysigt sällskap. Att få frisk luft låter så klyschigt, men tro mig det hjälper! Man får andas och se att andra människor lever sitt liv och att det går att leva ändå även fast din värld just rasade samman.  UNNA DIG. Alltså detta. WOW säger jag. Rena rama mirakelkuren. För en stund i alla fall haha. Nej men asså unna sig saker när man är ledsen är faktiskt okej. Det är okej att köpa glass eller 1kg godis även fast det bara är tisdag, och det är okej att sträckkolla på n serie för att slippa verkligheten ett tag. Kanske att man länge har gått och tänk att man vill fixa naglarna eller fixa fransarna, varför inte passa på nu? Ja, det kostar en del, men kanske att det känns lite bättre för stunden i alla fall. Detta är ju inget bra beteende under en längre tid, men vissa dagar tycker jag att det absolut är okej.  SLUTA PRATA MED HONOM. Detta är nog det svåraste och bästa tipset någonsin. För mig var det bäst även fast det är var in i bänken jobbigt stundtals. Men det blir så mycket lättare att gå vidare om du inte hela tiden ser hans uppdatering på mystory, instagram eller Facebook. Om du slutar prata med honom på telefon/sms/snap har du inte längre samma inblick i hans liv och har inte lika mycket att sakna. Du slipper tänka ”åh tänk när vi brukade gå och köpa kaffe där innan skolan” eller ”jag saknar att promenera ut med hans hund på söndag eftermiddag” osv. När du har kontakt en med kille du fortfarande älskar men som inte älskar dig tillbaka på något annat sätt än vän, är han så nära men ändå så långt borta. Du pratar med honom som förr men du vet att han aldrig komne bli din igen. Hur smärtsamt är inte det? Eller om det var du som gjorde slut och du vet att det är rätt, och så börjar du tvivla igen och så är du tillbaka på ruta ett. Det gäller att börja vara själv utan sin andra halva, det är dags att börja uppskatta sig själv utan hans bekräftelse. Sluta följ honom på insta, ta bort på snap och be honom att inte ringa mer. Be dina vänner att säga nej till dig när du vill smsa. LÅT DET TA TID. Och med det menar jag att det tar inte en vecka att komma över någon man delat allt med under en längre period. Det kanske inte tar en månad heller. Eller två. Man är olika, men för mig tog det 9 månader, och det är länge. Men jag behövde den tiden för att bli någorlunda hel igen, lära mig att uppskatta mig själv och trivas med att vara ”ensam”. Jag har haft otroligt fina människor runt omkring mig som har lyssnar när jag har klagat och gråtit, och jag tog mig igenom det. Men det tar tid vilket är något man måste acceptera. Jag personligen tycker inte man ska hitta något rebound, en ny kille att habara för att komma över den gamla. Det sårar ju bara dig och antagligen honom. I början kommer bara tanken på någon annans armar än hans kännas fel, och jag tror att man behöver komma ifrån den känslan innan man blir tillsammans med någon igen. Såklart man kan flörta lite, men ni fattar vad jag menar. Jag tror bara det blir värre om man försöker dämpa sin saknad med en annan kille.  PRATA MED NÅGON. Vem som helst, bara du kan prata högt med någon förutom sig själv. Psykologer, kuratorer och vänner är sjukt bra, men även mamma, pappa eller syster. Allihop är bra att prata med. Och de flesta är kloka och kommer med bra råd eller har ett knä som du kan gråta i eller kura ihop dig i.  HA KUL. Börja göra något nytt. Börja baka, måla, laga mat osv. Bjud hem alla kompisar på en pangbrunch eller afternoon tea. Träffa nytt folk och bli glad igen. Ingen kommer någonsin vara han. Men det finns dom som är bättre än han, nästan säker. Om man accepterar att det inte är han och jag längre så blir det lättare att utgå därifrån och kanske, kanske att hoppet om ett liv utan honom kommer. Och man vänjer sig till slut, även om det tar en dag eller ett år. Han var då, inte nu. För nu är det du.  En bild från sommaren 2015. Det positiva när man har varit med om ett break up är att ma utvecklas så otroligt mycket som människa. Jag känner mig som en helt annorlunda människa än den jag var på denna bilden. Jag känner mig fortfarande som jag, men ett så mycket mer moget jag.