Brick lane

Välkomnar er med frukosten som vi åt i hotellsängen förra lördagen. Istället för att betala tretton pund för en torftig engelsk frukost med köttkorv som smakar apa så bestämde vi oss för att hitta närmsta mataffär, köpa bagels och annat gott för att slutligen äta det på hotellrummet framför en dokumentär på netflix.  Efter några timmars slappande så bestämde vi oss för att det kanske var dags att fånga dagen. Fånga dagen som i att upptäcka närområdet där vi bodde och fånga dagen som att kanske få lite frisk luft.  Lite kärlek på morgonkvisten.  Planen för dagen var Brick Lane och matmarknaden som finns där. När vi promenerade dit så såg jag även skyltar som skrek ut "salt beef bagel" vilket jag förstått är ett måste att testa när en är där. Sagt och gjort så gick vi in i ett hål i väggen och Hektor beställde en till sig.  Köttet var rött och groteskt så det vägrade jag att smaka men den nygjorda bageln smakade gott i alla fall.  Hektor var även han tveksam till delikatessen.  Jag sparade mig däremot till matmarknaden och gick varv efter varv för att hitta det bästa alternativet till lunch  Blev fried rice, nudlar och massa massa kyckling. Mitt vegetariska liv går bra här.  Avundsjuk?  Dock stor portion nog att dela vilket jag tänker göra nästa gång. Eller i alla fall köpa två olika rätter som en sedan delar på för att maximera den kulinariska upplevelsen.   Kan ju säga att vi inte var ensamma om att vara där denna lördag.  Vi gick sedan mot rough trade, spanade på vinyler och fotade i fotoautomaten innan vi fortsatte ut i det molniga vädret igen.  Följt av kaffepaus.  Alltid kaffepaus.  Vid mellistid var vi trötta på folkträngseln och turister med stora ryggsäckar som bumpade in i en hela tiden så då promenerade vi tillbaka till Shoreditch station.  Fikapaus.  När vi satt och fikade så hörde vi gitarrspel och sång från rummet bredvid och en kvinna lovade oss gratis drinkar om vi kom och kollade.  Vi såg inte skymten av gratis drinkar men tydligen var det någon slags releasefest för nya glasögon där dem hade bjudit in tre artister som spelade. Vi lyssnade på Nathan Ball som var över förväntan (med andra ord riktigt bra) och detta är ju något som jag verkligen älskar med London. Att det ständigt händer något, vart en än är. I tunnelbanan, på café, på gatan, alltid dyker det upp något.  Vid fem drog vi oss tillbaka, sov middag fram till halv åtta innan vi tog oss ut och åt pizza till middag. Slut på fylld lördag.