Jag ser dom klättra i träden för att se mer av världen

Dagarna här har rullat på som vanligt och innehållit städning, skola, tvättning, strykning och matlagning. Ut över detta har jag hunnit prata med mina föräldrar och fått vara en väldigt stolt storasyster när jag i onsdags fick reda på att min lillasyster hade tagit körkort!! Idag har dock varit en ovanligt händelserik dag, mitt minsta värdbarn fyller nämligen 6 år idag! Så roligt att få vara med och fira henne. Så morgonen innehöll presentöppningar och gratulationer. Hon fick jättefina presenter som hon var väldigt glad över. Jag själv hade köpt Super Loop Bands till henne, ett kit med massa små gummiband som man kan göra armband, halsband och ringar av (sök på google så ser ni exakt vad det är!). Hon blev i alla fall väldigt nöjd!   Efter presentöppningen och frukosten så följde jag med min värdmamma och barnen till skolan då dom idag firar Harvets festival. Så  föräldrarna hade bjudits in för att höra barnen på skolan sjunga sånger m.m. Riktigt kul att få uppleva! Två av mina värdbarn (en av tvillingarna och den minsta) sjöng varsin låt med sin kör. Efter evenemanget åkte jag tillbaka hemåt och plockade iordning i huset och tog hundarna med på en promenad. Det var den VÄRSTA promenaden jag har varit med om.   Allt började väldigt bra, men när vi hade gått i ungefär 30 min så mötte vi fyra andra hundar. Hundarna jag tar hand om är inte direkt rädd för andra hundar, tvärt om blir dom väldigt nyfikna när dom träffar andra hundar. Men, den här gången så blev den minsta hunden jätterädd och sprang iväg. Först tog jag det lugnt och började gå mot det hållet hon hade sprungit och ropade på henne. Men hon kom inte när jag ropade på henne. PANIK. Gick fram och tillbaka längst en väg och ropade på henne utan något resultat. Alla tankar som flög igenom mitt huvud då var allt ifrån att hon hade fastnat någonstans till att min värdfamilj skulle skicka hem mig då jag hade tappat bort en av deras hundar. Tillslut bestämde jag mig för att gå tillbaka samma väg som jag hade gått innan så jag nästan kom tillbaka till mitt hus. Utanför mitt hus i en lekplats, som man måste gå igenom för att komma till skogen där jag tar hundarna på promenader, möter jag en kvinna som typ bor grannar med min värdfamilj som säger att hon har hittat hunden och att hon är hemma. Lättnaden som kom då går inte att beskriva! Hunden hade sprungit hela vägen till våra grannar och väntat där, vilken hon tydligen brukar göra ibland.    Annars idag har jag bara tagit det lugnt. Ikväll ska jag nog åka till Tonbridge och gå på mötet på Starbucks. Har inga planer inför helgen förutom på söndag då jag ska hjälpa till på födelsedagskalaset för mitt minsta värdbarn!