Ljusa nätter

Äntligen har skolan slutat och ett läsår passerat. Det har gått fortare än kvickt och jag vet inte var tiden tagit vägen. Böckerna som jag nyss har lämnat tillbaka känns oöppnade och nu med en gång, utan förvarning måste jag klara mig själv utan min familj i skolan. Vi kommer såklart ses så snart som möjligt och jag tror nog jag ska klara mig till söndag iaf. En grillkväll med naturklassen/erna väntar och vädret SKA därför infinna sig i att folk vill ha det mysigt utomhus. Hela den här veckan har varit som en enda lång avslutning, med studentutspring och studentflak och studentfest. Gratulationer till er alla i vita kepsar! Själv fick man stå bredvid och försöka hålla tårarna inne och känslorna i shack...det är ju bara 2 år kvar...bara....2 år....det är inte så jävla bara! 2 år!! Jag kan ju meddela att studiemotivationen inte var speciellt hög hos mig just den dagen..men ett år har blåst förbi vilket är 1/3 del och jag tror nog att de andra åren också kommer gå relativt fort. Så länge man mår bra och har en sån fin klass som jag har.Jag minns inte om jag har bloggat om förr-förra helgen. Då befann jag mig nere vid Sveriges goa västkust bland musslor och kräftor och agerade balkavaljer till min kusin Julia. Vi hade en underbar dag/kväll och helg tillsammans. Dock så bestämde sig sj:s spår och tåg för att vara lite extra jävliga just inför Kristi himmelsfärd... Jag har väldigt dåligt med bilder dock från den helgen, för alla andra människor tog så många så jag tänkte att jag kunde få dem senare...jag får nog tjata lite på kussen min! Men hår och make up gjorde jag/vi själva och jag blev så nöjd ska ni veta. Det var första gången jag provade uppsättningen och det gick galant. Lite mjölksyra i armarna bara, annars gick det som smort. Dagen efter balen fanns en bild tryckt på mig i två regionstidningar eller vad man ska säga. Bohuslänningen och vår egen tidning hemma på östkusten. En bild på mig och Julia i Bohuslän..och en bild och text om mig och min vinst i frankofoni priset. Kändes väll lite halvt så där pinsamt som vilken ungdom som helst skulle tycka, men jaja man lämnar ju spår efter sig och det är ju roligt! Jag har denna helg faktiskt befunnit mig i Auschwitz. Ganska otippat tror va? Jag har gått en ledar-utbildning för konfirmander och som avslutning på kursen åkte vi tillsammans med Knista församling och WFtravels AB till Auschwits och Krakow. En resa bortom alla förväntningar och en resa jag seeeent komme glömma. Allt man läst i en skolbok kan aldrig mäta sig med de sanna historier som jag fick berättade för mig. De enormt engagerade och duktiga guiderna hade sån känsla och vilja i att berätta om alla judarnas och de polska politikernas öden och vi fick följa en del personer från de att de blev deporterade med tåg från deras hem, på vägen till det som skulle bli deras död, och även hur det gick för dem och deras familjen när de nådde Auschwitz Birkenau, det största koncentrations och förintelselägret i världen och genom tiderna. Jag fick så otroligt många intryck och en stekande sol följde min kropp vart jag än gick, så inte undra på att man var tvungen att bearbeta allt när man låg i sin säng på hotellet i Auschwitz III området. Egentligen var det helt sjukt allt ihop. Jag ligger i en säng och är placerad i ett rum på ett hotell som ligger i utkanten av Auschwitz III lägret. Ca 1km längre bort ligger Auschwitz I Stammlagen (stavning) som har den berömde skylten, "arbeit macht Fried" som många säkert sett i någon so-bok. Det är ju helt sjukt att tänka; att för 70 år sedan cirkus så hände något så bedrövligt som förintelsen just där jag ligger och sover. För 70 år sedan kanske någon dog exakt på den platsen som man säng står. Resan börjar i Auschwitz II Birkenau, som är 2x1 km stort och i lägret fanns otaliga ruiner som ska ha varit ungefär, någonstans runt 300 stycken. Det ofattbara var att det fanns en plan på att bygga ut lägret, vilket man gjorde till viss del, dock hann kriget i fatt Tyskland och när de kapitulerar 1945 så var inte det nya lägret färdigt, det var bara vissa som fick "bo" (om man kan kalla det bo) där. Det försvann ganska fort genom att nazisterna förstörde allt som var bevis och spår av katastrofen. För det var ju precis vad nazisterna ville! De ville förinta allt som hade med judar och människor som inte var arier att göra. De ville att alla bevis på att de en gång existerat skulle elimineras och där genom glömmas bort. Det är därför bra att man i Polen bevarat så mycket som möjligt av alla lägren och nu byggt upp ett samhälle igen. Även då jag personligen skulle ha svårt för att bo på en så laddad plats så blir jag lättad och glad i hjärtat över att människor vill bo där och bygga upp allt på nytt och där genom också trotsa och motarbeta nazisternas vilja; att glömma bort alla offer. Det går liksom inte att förklara eller återberätta. För du som inte varit där skulle iaf aldrig förstå och jag som faktiskt har varit där nu kan fortfarande inte förstå..! Att synen på en människa kan bli så överdriven och förvrängd till att man bestämmer sig för att massmörda alla som är likadana. Att människor kunde göra detta mot andra människor...Jag har iaf en mycket klara bild över hur överjävlig historien har sett ut och jag rekommenderar ALLA till att ta chansen och den kommer att åka dit. Annars så tycker jag att vi får skapa er chansen. Åk med WFtravels AB, de är resor för både skolklasser och för allmänheten så som för konfirmandgrupper eller "vanligt" folk och däribland såklart även vuxna. Ni kommer aldrig ångra er och jag kan säga att något man får helt gratis med resan det är perspektiv. Perspektiv på livet man själv lever. Man börjar efter resan reflektera över om i-landsproblem kanske bara ska stanna i ens eget huvud och lösa "problemen" utan gnäll och kanske lägga mer energi på de riktiga problemen. Att träffa familjen igen efter resan var så skönt. När man hör om barn som bild lämnade ensam kvar och när man hör om de barn som får se sina föräldrar och syskon mördade så lägger man 1000 gånger mer värde hos de i ens närhet. Jag försöker bli bättre på att ta vara på tiden tillsammans med familjen och vara så positiv det bara går och det kommer nog bli lättare nu när man slipper stressa med skolarbete. Skolan är ju slut och eftersom jag inte fått något sommarjobb så blir det en chill sommar med mycket pyssel och loppisjakter och 2 resor till Frankrike som jag nämnt tidigare.Igår avslutade vi året med en paintballfight mellan de två naturklasserna på skolan, vilken var jävligt kul och gjorde lagom ont. Har en bula på låret, men annars är det bra. Segern för mitt tjejlag på 4 mot ett killag från parallellklassen på 5 bota kändes fruktansvärt bra och glädjen bedövade smärtan från färgkulorna en aning. Avslutning i morse i domkyrkan, men fin musik och stipendieutdelning och som avslutning på avslutningen gick jag och vänner till Slagsta glass för att riktigt välkomna sommarlovet. En salig blandning bilder, men så får de bli! Godnatt