God Jul och glöm inte

Jag har sedan så länge jag kan minnas verkligen älskat julen. Jag har tagit mig an dagarna i December med lätthet även om dess föregångare Oktober och November snudd på sugit all livsglädje ur kroppen på mig. När julkalendern börjar och man sakta men säkert kan börja plocka bland kartongerna märkta med ”julpynt” och fylla huset med en julig atmosfär så har iallafall denna höst-trötta kropp återfått liv. Julen har för mig alltid förknippats med kärlek, givmildhet, glädje och en oerhört stor gemenskap. Hela släkten samlas för att umgås, äta god mat och byta julklappar. Det är också den bilden man rent generellt får av julen. Det är helt enkelt så den framställs, som en lycklig tid. Faktum är att vi nog alla vet att så är inte fallet. Julen är inte en fin och härlig tid för alla och i takt med att medvetenheten slagit mig så har jag insett det mer och mer. Det tog mig ganska lång tid eftersom att det i mitt fall varit exakt så som det framställs - fint och lyckligt. Men de senaste åren har just den här insikten präglat den här tiden för mig oerhört mycket. Att det sitter barn där ute i trasiga familjer som skulle göra vad som helst för att slippa den förbannade och ständigt återkommande julstämningen. Och julen har ändrats för mig, mycket pågrund av den insikten men även för att förra julen så förlorade jag min bästa vän. En hund kanske inte ser mycket ut för världen, men för mig så var han hela världen och jag hann aldrig säga hejdå vilket jag fortfarande inte kan förmå att förlåta mig själv för. Jag har gått och gruvat mig för att våga släppa in känslan av tiden kring jul det här året. Mycket pågrund av rädsla för gamla minnen men också för att jag inte kan undgå känslan av att jag inte har rätt att vara lycklig i en tid som är så extremt plågsam för andra människor. Jag kan inte föreställa mig hur det skulle vara att behöva tvingas på den känslan i en ohållbar tillvaro. Jag har känt både skam och skuld över den glädje som jag själv känner. Jag har tänkt oerhört mycket på hur man ska kunna hitta en balans i det här med sina egna och andra människors känslor och kommit fram till att det nog är viktigt att komma ihåg att det är okej att vara glad på samma sätt som det är okej att vara ledsen. Det är okej att tycka om julen och det är okej att vara förväntansfull. Man behöver inte sluta vara glad för att visa empati för andra människor. Det är okej att bevara sina egna känslor samtidigt som man känner med andra. Det är fortfarande svårt för mig att landa helhjärtat i mina egna känslor när jag vet att det finns så många andra där ute som inte har någon att dela glädjen med. Men jag gör mitt bästa både till att försöka anamma känslan som jag personligen relaterar julen till samtidigt som jag ägnar mina tankar åt de som bara vill få julen överstökad. God Jul (och glöm för fan inte att ta hand om varandra)