Mosquito high, WIFI low

Ansiktet blir verkligen stelt av allt saltvatten. Har aldrig badat i ett så salt hav som här. Igår trängde vi ihop oss i en tricycle igen och brummade iväg förbi bananträd, hundratals mopeder och kackerlackor tills rumporna domnade bort och vi kom till Honda Bay. Där hyrde vi badskor så att vi inte skulle råka dö av att trampa på stenfiskar och sedan (efter lite krångel och hundratals olika betalningar med flera tusentals pesos) så började vi vår Island Hopping som vi skulle spendera dagen åt. Vi hade en privatbåt och två killar som körde runt oss. Första ön vi åkte till vad Starfish Island, där vi snorklade omkring bland bläckfiskar, sjöstjärnor och massvis med andra fiskar. Ytterst spännande verkligen! När jag sprang runt där i mitt flow och tog kort så kom en av båtkillarna springandes och ville ta kort åt mig. Det är inte första gången det händer och han fick till en rolig bild med mig och en gigantisk sjöstjärna, haha! Det var mulet hela dagen så det blev inte så mycket solande tyvärr, men det vägdes upp av snorklingen helt klart, plus att det fungerade finfint med min axel, det gjorde mig väldigt glad. Sedan kan man bli väldigt arg när snorkeln fastnar i håret och cyklopet immar igen där man inte bottnar men det är inget man behöver säga till någon! Efter en och en halv timme och alldeles skruttiga av allt salt så åkte vi vidare till nästa ö som var Luli Island. En ö som helt försvinner under ytan varje gång det är tidvatten. Där rörde sig stränderna av krabbor. Vi åt lite bananer och alla blev väldigt trötta, så vi åkte vidare till Cowrie Island, som var sista stoppet där vi skulle äta middag. Bara det att det inte fanns någon mat på hela ön, så efter lite tjafs med securityn om att vi inte tänkte betala inträde eftersom att det inte fanns någon mat och det var därför vi kom, så åkte vi tillbaka till fastlandet. Solen sprack upp på slutet och det var väldigt fint! Under tricycle-turen påväg tillbaka till stan längs the national highway bland kaostrafik med både sönderrostade- och lyxbilar kände jag mig som min resväska förmodligen kände sig i Indien när den låg på taket av bilen från norr till Delhi. Helt dammig och ihopskrynklad. Jag satt bak på mopeden och är den enda av oss fyra som kan sitta raklång på den platsen. En helt okej plats i den trånga plåtlådan, bara det att man kanske får vara beredd på att offra en tå eller två då de inte direkt kör med stora marginaler! Men jag sitter här välbehållen med alla tår kvar och är glad trots att jag ständigt slåss mot både miljontals mygg och riktigt dåligt internet. Idag ska vi bara ta det lugnt för idag är äntligen solen tillbaka!!