safe shrimp

Idag har jag burit på en ganska så tung känsla. Ibland känns det som att jag bara är på helt fel plats och idag är verkligen en sån dag. Jag brukar vara duktig på att lyssna på min magkänsla men ibland upplever jag det som väldigt svårt att känna den när det finns annat ivägen, ja ni vet säkert. Oftast är det jag själv som skapar en helt irrelevant oro men eftersom att jag är medveten om det så är det inte hela världen, även fast det såklart är jobbigt när det händer. Idag har vi haft fullt upp hela dagen. Jag vaknade 04.30 till skillnad från 04 och efter frukosten åkte vi till en kyrka där vi hade spelning. Påvägen dit åkte vi längs en high way och helt plötsligt stod det hundratals tält efter vägen och vi fick berättat för oss att det bodde hemlösa Indian Americans där. Det var väldigt tungt att se och jag har haft svårt att släppa det. Jag fattar inte att världen är så jävla orättvis och inte skulle det bli lättare. Ceremonin i kyrkan var också tung. Alla känslostormar just nu kan bero på den enorma jetlagen men det blev väldigt känslosamt när människor bad om varandras ”blessings” och berättade om sina motgångar. När vi var klara där så åt vi lunch som vi hade med oss innan vi med nöd och näppe hann med ett kaffestopp på Starbucks innan vi hade en workshop på American Swedish Institute där vi lärde ut musik. Dagen avslutades med konserten tillsammans med Robert och hans kör. Vilken hejdundrande konsert och oj vad jag har saknat att få stå på scen med en kör!! Det var helt klart dagens höjdpunkt och det blir svårtoppat under de här veckorna tror jag! Påväg hem så händer det rätt ofta att all anspänning släpper, då kan det lätt bli så att man rappar ”små grodorna” eller ”tryggare kan ingen vara” och översätter den till ”safe shrimp” och sen skrattar man tills man måste tvinga sig själv att börja andas igen. Ibland går det ju liksom neråt litegrann men med dessa människor kring sig så går det alltid alltid uppåt igen och det är något jag är extremt tacksam över.