There will be a tomorrow tomorrow too

Vet ni att, ibland är det svårt att sätta fingret på saker. Och så helt plötsligt sitter man mittemot en vän i en galleria och bränner tungan när man äter tomatsoppa för att man sväljer så hårt man kan även fast det är alldeles för varmt för att ens vara i närheten av att klassas som ätbart. Det bränner hela vägen ner i magen. Men utan radikala åtgärder hade man liksom inte klarat av att sitta där. Även fast man trivs egentligen. Även fast allt är bra bortsett från att hunden var på rymmen i en timme imorse och att man övertrasserat det belopp som var avsett som tänkbara pengar att spendera. Det är ganska små problem med tanke på att hunden återvände och att det kommer nya pengar, men ändå är det svårt att andas. Det är ansträngande att känna att man inte orkar. Inte orka gå upp. Inte orka laga mat och man orkar framför allt inte äta den. Inte gå ut med hunden, diska, städa, byta sängkläder, borsta håret och även fast man överdoserar c-vitamin finns det ingenting som hjälper mot mörkret som aldrig verkar vilja lämna en ifred. Just mörkret är för mig och säkert många andra - en stor energibov. Men så kommer våren med solen över bara en natt och även fast jag fick ringa 1177 och erhålla en jourtid på vårdcentralen för att veta att min pollenallergi orsakar mig astma så är jag så glad och lättad. Det är liksom lite lättare att damma av alla gamla hyllor när termometern överstiger 15 plusgrader. Så går man där med ballerinastrumpor och brunbrända ben och känner att det största problemet man har är vad man ska lägga på grillen ikväll. Ibland fortgår dagen utan större problem, men ibland så glömmer man liksom bort att den där känslan av lätthet inte är konstant när man funderar ut vad man ska grilla. Och det är farligt att göra det, glömma bort alltså. För även om solen till stor del hjälper så trollar den tyvärr inte bort allt som känns tungt. Ibland vaknar jag, går upp och ställer mig och skivar jordgubbar och känner att idag så kommer jag inte orka. Idag kommer jag rinna över och jag vet inte varför. Även fast alla andra verkar ha en lika bra dag som jag hade igår. Det är en av de största nackdelarna med sommaren. Att det är lätt att känna att man måste göra saker när det är fint väder - och alla andra orkar ju.  TMen det är här vi behöver påminna varandra. Komma ihåg att även fast himlen är blå och vindarna varma så betyder inte det att allt måste vara perfekt. Det är okej att inte orka. Det är okej att dra täcket över huvudet även en sommardag för ibland känns det inte så kul att behöva ta sig an en dag och kanske måste det få vara så, även när det är sommar. Och då är det nog okej att bränna tungan på en soppsked för att liksom, klara sig. Det kommer ju trots allt en dag imorgon också.