Återfunnit mina intressen!

Alltså om det är något som lyckas kicka igång ångesten i mig är det ju att inte ha ett jobb att gå till om dagarna, jag må tekniskt sätt ha 2 jobb just nu men januari är ingen kul månad att vara timvikarie i. Jag mår verkligen bra av att jobba och trivs med att ha något att göra om dagarna, vilket jag verkligen fick inse när jag under november och december faktiskt haft en hel del jobb. Så nu sitter jag nästan varje dag och söker lite jobb här och där, vi får se om något nappar men annars får vi väl verkligen hoppas på att februari kickar igång bra!Jag har nyligen funnit mig tillbaka till att läsa böcker, innan min depression så ÄLSKADE jag att läsa böcker men under tiden jag var sjuk fann jag aldrig ro till att läsa. Mina tankar bara vandrade iväg på annat och jag hade väldigt svårt att koncentrera mig. Trots att jag nu väldigt länge varit av med min depression så har jag ändå inte fått tummen ur och börjat läsa igen. Men för ett par veckor sedan började jag igen, så nu har jag läst 2 böcker och försöker hitta någon ny nu! Men jag är extremt petig på böcker, de måste verkligen tala till mig på något sätt eller bara kännas väldigt intressanta. Jag tycker nästan mest om att läsa ungdomsböcker tror jag, vi får hoppas jag hittar någon bra snart för vet inte vad jag ska göra ikväll utan en bok att läsa.Utöver det har jag dessutom funnit mig tillbaka till gymmet igen, ännu en sak som togs ifrån mig när jag blev sjuk. Men som jag äntligen vågat ta tag i igen och jag trivs faktiskt riktigt bra. Har alltid tyckt det varit kul att gymma, problemet har legat i att jag inte tycker om att andra ser mig när jag tränar vilket var väldigt kopplat till min sociala ångest. Men eftersom även den i princip är borta så går faktiskt den punkten väldigt bra! Jag har för stunden med mig min lillasyster och pappas fru, vilket har varit riktigt kul och bekvämt. Men gymmet jag trivs som bäst på "måste" jag typ ta bussen till, vilket är lite tråkigt. Har inget problem att åka buss dit, men vill inte åka buss hem helt svettig och har heller ingen direkt lust i att duscha på gymmet... Så just nu har jag en snäll sambo som brukar komma och hämta mig, kanske blir annorlunda med körkortet sen och jag kanske får sno bilen till gymmet! Tänkte ett tag att ingen skulle få veta att jag tränar, för jag vill inte ha den pressen på mig att jag måste gå ner i vikt bla bla... Men kom på tanken att skita i det, för vem bryr sig om vad andra tycker. Jag tränar för att jag mår bra av det, målet är just bara att må bra.Det är ungefär det här jag gör om dagarna nuförtiden, gymmar, läser böcker, tittar på serier, ute och går, pluggar körkortsteori och ibland träffar jag faktiskt lite folk också. Men saknar jobb, det gör jag verkligen!