Det börjar närma sig...

Tänk att så snart är jag äntligen klar med gymnasiet, 3 år för sent men vad gör egentligen det? Jag kan inte hjälpa att jag mått dåligt och behövt vara sjukskriven. Sedan januari har jag suttit och pluggat nästan varje dag, med olika uppgifter i olika kurser och tagit mig framåt. För att jag nu äntligen kommer nå mållinjen, jag kommer äntligen vara klar och äntligen tagit mig vidare. Jag kan inte vara mer stolt över mig själv, att jag tagit mig såhär långt ifrån botten. Jag har tagit så många steg framåt att jag äntligen är uppe där jag vill vara. När jag hör mina nära och kära säga hur lyckliga de är över hur långt jag tagit mig slår det mig verkligen hur långt det är, vad jag faktiskt lyckats med. Många gånger kan jag faktiskt stanna upp och behöva tänka efter, se tillbaka och verkligen inse hur långt jag tagit mig. Ibland bara slår det mig, så himla underbart. Tänk att man faktiskt kan lyckas med det där man inte trodde man skulle lyckas med, tänk att det faktiskt gick. Jag blev förra veckan helt klar med Filosofin och har nu bara Datorteknik kvar, jag har bara slutprovet kvar vilket är på nu på fredag. Så just nu sitter jag och pluggar för sista gången på längre, i alla fall inom skolan. För nu gäller det att gå över till att börja plugga på teorin till körkortet, för det är ett annat mål jag snart hoppas klara. Men vi tar ett steg i taget, det är viktigt att uppskatta det man lyckas med innan man börjar tänka på allting annat man också vill lyckas med.