Ett samtal förstör en hel dag

Tänk att ett samtal kan förstöra en hel dag och återkommande dag, ett samtal kan göra så att allting gick tillbaka till noll. Min dag började så bra igår, en fika med mannen och svärmor på ett nytt och fint ställe i Vaggeryd. För att sen vila lite i soffan hos min pappa & bonusmamma, för var helt slut efter den fikan. Men jag skulle också iväg en liten sväng och träffa min bästa vän, hem till hennes soffa istället för min egna så att säga. Försöka byta lite miljö, behålla det sociala men inte för ansträngande. Gos med hennes katter, massor av prat och min hand på hennes gravidmage summerar dagen fram tills det där samtalet från försäkringskassan kom. När "handläggare f-kassa" kom upp på min skärm kändes det som jag bara "frös", kände bara stor panik för att dessa samtal är så otroligt jobbiga. Men jag lyckades svara, men med detta blev det inte ett bra samtal och det tilläggs nu ännu mer ångest på telefonsamtal efter detta. Handläggaren säger att vi ska ha ett telefonmöte med en av mina chefer och honom, för en plan att återgå till jobbet. Detta är en plan som varken jag eller min läkare ens kunnat ta fram än då jag mår såpass dåligt, det största fokuset ligger på att få antidepressiva som hjälper och samtalsstöd så att jag kan börja ta mig sakta uppåt. Men detta samtal kändes som ett tvång, jag försökte förklara att jag inte mår bra och att detta är jobbigt samtidigt som jag precis påbörjat nya tabletter och min läkare har inte sagt att jag är redo för återgående till jobb än. Sjukskriven är jag till och med den 28 mars, en hel månad till, och det är bara minst. Än så länge vet vi inte om det kommer fortsätta förlängas för vi vet inte hur jag kommer reagera på dessa nya tabletter. Men min handläggare verkade inte riktigt vilja lyssna på detta och bokade ändå in ett samtal idag 11.30. Jag la på helt förstörd, kände sån stor ångest och jag var glad att jag hade min bästa vän bredvid mig som stöd.Detta slutade med att jag grät, hade ångest, var irriterad och grät igen under hela eftermiddagen/kvällen igår. Somnade av utmattning men vaknade en flera gånger under natten, vaknade upp med exakt likadan känsla igen. Men jag träffade min kurator idag, berättade allt och fortsatte storgråta för att jag bara känner panik. Jag har inte hunnit ta några steg framåt än och ska ändå slängas rakt in i verkligheten, när jag fortfarande försöker fokusera på idag och att ta en dag i taget. Hon tyckte inte detta hade skett helt rätt, hon pratade också med min läkare och de ställer därav in mitt samtal och här känner jag en stor lättnad. Men fortfarande en stor ångest över att göra någon "besviken", inte "komma" på ett möte. Det blir en sån stor kravställning för mig och dem klarar jag inte av nu, men trots detta mådde jag dåligt efteråt och gör fortfarande för att det känns som jag har varit till besvär. Min kurator rådde mig till att fokusera på mig, inte tänka för mycket på detta och kanske lösa lite korsord eller måla. Än så länge har jag mest legat i soffan av ren utmattning för jag har inte orkat göra något. Stod en liten sväng ute i trädgården och försökte samla på mig lite D-vitamin, men det är ungefär det jag orkat med idag.Nu ska jag lyssna på min kurator och fokusera på nu, fokusera på mitt mående och låta mig själv ta den tid jag behöver. Och jag är så otroligt tacksam över att hon kunde ställa in detta samtal, men trots det är det jobbigt.