Hairtalk

Som liten hade jag kort hår, mamma och mommo tog mig alltid till frissan som klippte page som slutade någonstans vid öronsnibben. Det är en frisyr jag verkligen inte förstår mig på, medan mamma ännu tjatar på om hur sött det var, haha. I lågstadiet pendlade jag från typ just ovanför armbågarna, och axellångt hår. Det finns både lyckade och mindre lyckade frisyrer från den tiden. Hela högstadiet och största delen av gymnasiet hade jag ganska så långt hår, ungefär till mitten av överarmen. Jag klippte av håret till axellängd lite efter att jag fyllde 18 år, vilket jag än idag tyckte passade riktigt bra, men att klippa det så "kort" igen så fungerar inte riktigt då jag inte får håret upp i hästsvans ordentligt då. Under studietiden åren  lät jag bara håret växa, det var ner till midjan i höstas då jag klippte av det igen. Ni ser alltså ett mönster (bilderna i inlägget är även i kronologisk ordning), jag väljer att klippa av håret ibland, för att sen låta det växa ut igen. Nu är det igen dags för ett frisörbesök och jag vet inte vad jag skall göra åt håret. Färgmässigt är jag naturligt blond, råttblond/rågblond med mörkare toner längst under vid nacken. I lågstadiet hade jag ibland lite kopparfärgade slingor, sådana där man kunde köpa i Seppälä som gick bort efter en tid. I högstadiet färgade jag för första gången håret, hemma dessutom... Vilket var det dummaste jag gjort, mitt hår blev nog aldrig sig likt efter det. Jag blekte det blont, alltså blev det en salig blandning av vita, gula och konstiga nyanser. Alltså väldigt dåligt. Efter det misstaget har jag aldrig gjort något åt min hårfärg hemma, allt sköts av professionella frisörer. I övrigt så har jag växlat mellan olika blonda nyanser, mörkare, ljusare, kalla, varma och gråa toner. Jag har lockats av att färga håret brunt, mörkbrunt någon gång men jag har svårt att tro att jag skulle känna mig bekväm i det. Dessutom är det så svårt att gå från brunt till blond tillbaka. Nu funderar jag på att låta min egna hårfärg växa ut, både för att se hur den skulle se ut och för att det skulle spara mycket pengar. Men sen igen är jag rädd att min egen hårfärg skulle vara tråkig och för mörk för min smak... Hemskt sådana i-lands problem man har! En annan sak som stör mig är att mitt hår ser frissigt och slitet ut, men varje gång jag säger det till frisören så får jag svaret att det bara är sådant hår jag har, att det beror på mitt självlockiga hår. Lockarna vänder sig åt olika håll i de översta stråna, vilket gör att det ser frissigt ut... Kan ibland se på de med skinande platt hår och vara lite avis, men sen igen så har de personerna sällan någon volym alls i håret.Resultatet från frisörbesöket får ni se i ett senare inlägg! - Amanda