Störst av allt

Förra veckan började jag kolla på den svenska serien "Störst av allt". En serie som hyllats av många och som det skrivits mycket om sedan den hade premiär. Själv väntade jag lite med att kolla den, hade inte tid att kolla den och hade inte riktigt någon lust att kolla en så "mörk" serie då jag väl hade tid över. Men u der under natturerna förra veckan kunde jag inte låta bli mer. Det enda jag egentligen visst var att den handlade om ungdomars problem, hur saker och ting kan gå otroligt snett och att de flesta hade tyckt att serien var verkligt bra. Redan nån minut in i först avsnittet hade jag en känsla av obehag. Serien går ut på att Maja blir häktad och går igenom en rättegång, allt detta utspelar sig på ungefär ett års tid om jag uppfattat rätt. I och med hela brottsutredningen och rättegången så slängs man hela tiden tillbaka i tiden för att få se hur allt hände och varför det gick som det gick - skolskjutningen alltså. Majas pojkvän Sebastian är en kille med stora psykiska problem, drogmissbruk och allt där i mellan. Till en början är allt som en dröm, men efter en tid dras Maja mer och mer in i Sebastians kaos till liv. Hon försöker sitt bästa att hjälpa honom, men ändå går det så otroligt fel. Så mycket mer in på själva handlingen tänker jag inte gå, utan skriva lite om de saker jag reagerade på. Psykisk ohälsa. Det är ett faktum att det är ett stort problem bland befolkningen idag, inte minst bland unga människor. Det kommer vara en otrolig utmaning för samhället i framtiden och jag vill inte tänka på hur mycket hemskt som måste hända före det blir någon förändring i den förebyggande vården och psykvården. Om något blir klart i serien så är det just det att man i tid måste identifiera riskfaktorerna, personerna som behöver extra stöd och hjälp och de måste sedan få den hjälp de behöver direkt. Drogmissbruk. I serien ledde Sebastians psykiska illamående till att han vände sig till drogerna. Det var ett sätt att släppa loss, glömma och slappna av. Det spelade ingen roll om det förstörde hans relationer, hans hälsa eller hans liv, han kunde inte sluta. Våldtäkt. Maja försöker hjälpa Sebastian, till stor del helt ensam i vetskapen om hur verkligheten faktiskt såg ut. Hon gjorde det hon kunde, försökte få honom att sluta, lämnade förhållandet (enda gången hon faktiskt tänkte på sitt eget välmående också) och försökte hålla koll på honom. I ett skede snappar det åt henne, hon blir så otroligt arg att hon skäller ut honom och orden träffar ömma punkter hos honom. Det resulterar i att han först slår henne och sedan våldtar henne. Och när man i rättegången tar upp detta så frågar man henne om hon hade sagt nej, om hon hade gjort motstånd och om Sebastian hade förstått att han gjorde något fel. Vad helvete säger jag bara, och det värsta är att så här är det inte bara på film utan även i verkligheten. Självmord. När Sebastians psykiska illamåendet kombinerades med att Maja lämnade förhållandet och att hans pappa såg honom som ett misslyckande som han hellre misshandlade än hjälpte så orkade inte Sebastian mer. Han tog droger som han tuppade av av och vad annat som hände den kvällen blev lite oklart. Maja kommer iallafall till hans undsättning igen, tar hand om honom eftersom ingen annan gör det. Han hamnar helt på hennes ansvar efter detta, och på nåt sätt fick jag även en känsla av att Sebastian visst att ett självmordsförsök troligen skulle resultera i att Maja skulle komma tillbaka till honom. Han kunde vara väldigt manipulativ tycker jag. Föräldrarnas roll. Genom hela serien får man se föräldrar som nog bryr sig om sina barn (med undantag från Sebastians pappa såklart) men som inte har en aning om vad som händer i deras liv. De frågar inte de svåra frågorna, håller inga ordentliga gränser, låter saker och ting gå förbi och bara litar på att allt nog är okej. Jag skulle så vilja sett föräldrar som faktiskt frågar de svåra frågorna, tar tag i problemen och är föräldrar istället för kompisar. För det är inte meningen att en 17-18 åring skall behöva hantera sådana här situationer själv, vem som helst skulle bryta ihop till slut. Skolskjutning. Sebastian bestämmer sig för att ta ut sina aggressioner och sitt illamående på andra. Han dödar först sin pappa (vilket jag på nåt konstigt sätt kan förstå efter att ha sett deras relation, men det gör det ju absolut inte okej för det) och sedan dödar han sina klasskamrater och sin lärare. Media. Dömd före dömd. Hon var oskyldig men alla trodde hon var skyldig, ett vittne som ljög. vittnet ljög egentligen inte utan trodde på det han sa. Kvinnans ansvar. Varför är det Majas ansvar att ta hand om Sebastian? Varför pressar hennes kompis Amanda henne att "stå ut, du är stark, stötta honom" när de inte har någon aning om hur Majas verklighet ser ut eller hur hon mår? Varför är det Majas fel att Sebastians beteende ändrade då han träffade Maja, att hans liv bara började kretsa kring Maja och att han blev som galen kring henne och hela tiden ville imponera på henne? Även denna gång reagerade jag starkt på frågorna och uttrycken de använde i rättegången för att skylla Sebastians beteende på Maja, som om hans beteende vore hennes ansvar? Det är ju för guds skull inte kvinnans ansvar att ta hand om mannen, mannen är en helt egen individ som skall ta sitt eget ansvar, precis som alla andra måste. - Amanda