Med klump i magen påväg till Lund

Då kom dagen, vi skulle nu åka mer till Lund för inskrivning och operation. Dagen innan hade vi beslutsångest till 1000, skulle vi verkligen göra detta var detta rätt. Men vi åkte tidigt den 21 för att mellanlanda i Vånga en natt och på morgonen den 22 Februari åkte vi ner till Lund. Väl där skrevs vi in fick ett rum och skulle snart få träffa läkaren om information om op och efter det narkosläkaren som skulle söva Saga. Vi hade fortf ont i magen av detta o kände fortf att vi ville ta Saga och åka hem. Men väl vid mötet med narkosläkaren så lugnade det oss lite. Vi poängterade starkt att skulle Saga vara det minsta för trång i halsen skulle sövningen avbrytas och vi ville inte göra operationen. (Saga var en riktig snarkbäbis och hennes haka var lite mindre) han var med på detta såklart och kom även in en stund senare för att meddela att en öron,näsa,hals läkare skulle vara med vid sövningen och kolla halsen noga. Vi blev väldigt glada för att de tog det så på allvar! Så efter alla möten tog vi det lugnt åt lite badade Saga med speciell svamp inför morgondagen åt och gick runt på sjukhuset lite. Den 23/2 Denna dagen anlände Therese och Lukas vilken lycka!! De fick rummet en liten bit bort i korridoren bara. Vi snackade och de mös med Saga innan vi åter skulle bada henne och förbereda inför op. Men op blev försenad, vi väntade och väntade Saga fick inte heller äta och hade inte ätit sen klockan 7 på morgonen. Men hon höll gott mod va lugn och glad.  när klockan slog 14.00 kom dom för att hämta Saga. Vi gick med upp till rummet utanför operation. Längre in fick vi inte följa med. Vi stog och väntade en stund tsm med en sköterska. Stoffe höll Saga i famnen, vi gosade med henne och tittade på saker. Sen kom dom med en "liten säng" typ sån de ligger i på BB. Och vi lade ner henne där försökte hålla tårarna inne men när vi ska gå säger narkosläkaren -ska du säga hejdå. Jag hade redan pussat på Saga innan vi lade ner henne men iom han sa så vände jag om och böjde mig över Saga och pussade hejdå igen. Då brast det totalt fy fan säger jag bara!! Tårarna bara rann och Stoffe blev oxå ledsen vi skyndade ut och sköterskan tog tag i oss båda för att lugna oss och kramade om oss. Väl ute i trapphuset stog vi en stund lät tårarna rinna och bara kramades. Detta är av de hemskaste känslorna jag haft. Vårt barn skulle snart sövas ner och opereras 4 månader gammal. Vi gick tillbaka till Salen tog fort våra plånböcker och telefon och gick ner för att äta. Satt och försökte prata om annat men det var svårt tårarna trängde på om och om igen. Sen gick vi upp på avdelningen och umgicks lite med Therese och Lukas. Och väntade och väntade. Tillslut ringde dom och sa att operationen gått bra och att vi snart skulle få komma upp till uppvaket. Där föll flera ton sten från våra axlar kan jag säga!