#metoo

Godmorgon hjärtan. Sitter på tåget tillbaka till Stockholm med Forni & Hamiltons podd i öronen. De pratar om #metoo som vart på allas läppar på senaste. Vill helst av allt bara ge en stor eloge, pris och applåd till kvinnor där ute som vågar dela med sig utav historier de vart med om och burit på som tunga ryggsäckar.  Att vara kvinna i dagens samhälle är allt annat än enkelt, jag tänker inte på det dagligen, går inte runt och tycker synd om mig själv för att jag föddes till kvinna och drar inte heller alla män övers en kam. Men, nu när historier släpps som stenar från kvinnors bröst och jag ransakar mig själv räcker inte fingrarna till för att räkna upp gånger män förminskat mig, gått långt över gränsen eller gjort saker på mig mot min vilja. Jag var i en lång och osund relation när jag var yngre. Något jag än idag inte förstått hur det format och ärrat mig, det var min vardag och jag har inte förstått fram tills när jag började berätta om det hur fel precis allting faktiskt var. Duktig kvinna som jag är har jag hellre valt att tysta ner det än att skrika ut. Jag har velat skydda mina älskade från min historia. Inte behöver dem bära min ryggsäck också, även om det skulle droppa några kilo från mina axlar valde jag att romantisera min värld och tysta ner mina skrik från 15 åriga jag.  Hora kan va ett vanligare smeknamn än älskling från hans läppar i många relationer, jag tror inte folk förstår att en man som sätter ärr kan vara vem som helst, din urcharmiga kollega kan vara självaste djävulen när han stänger dörren om sig. Martin Timell, sveriges händiga man är inget annat än ett stort as. Förstår ni då att det kan vara vem som helst. Vi måste börja prata tjejer, och vägra tystas ner. Känner du dåliga vibbar från din kvinnliga vän eller bekant våga då fråga hur det är. Ingen mamma, pappa, syster eller vän vill höra att du blivit utsatt. Vad jag vill få fram nu är inte min historia, som är en piss i havet om man jämför andras, men att jag önskar att fler skriker. Och ingen annan än du bestämmer om det är en piss i havet heller hela din ocean.  Det är inte ditt, din mammas eller omgivnings fel att du blivit utsatt för saker som skadat dig. Världen ser ut så och det är inget ens världens bästa föräldrar kan hindra, så bär inte din ryggsäck själv. Dela med dig för det är inte ditt fel, inte det minsta. Vad du än vart med om, berätta. Jag har alltid velat skydda min omgivning och fram för allt familj för saker jag vart med om. Lilla duktiga jag som velat vara perfekt hela livet har fått ärr av omvärlden, inget mitt kontrollbehov kunnat undervika hur perfekt jag än försökt va har det hänt mig.  Men från och med idag ska jag berätta allt, det är inte mitt fel det är jag som blivit utsatt. Jag ska sluta romantisera break up, händelser på krogen och att jag känner mig osäker i vissa miljöer. Jag är ingen jävla superwoman. Jag kan ta mycket och har kastat av mig ryggsäcken för ett bra tag sen men jag skriver för er alla. Dela med er, ingen historia är för liten för att berätta.