Det finns en särskild plats i helvetet för föräldrar som inte backar upp sina barn

Våra föräldrar gjorde så gott som de kunde och du måste förlåta dem, är många terapeuters och behandlingsmetoders favorituttryck.  Men måste man verkligen känna och tycka så?  Det finns många som levt med föräldrar som på många olika sätt har försummat dem, varit elaka mot dem och som utnyttjat dem på olika sätt. Att av dem som haft det så kräva att de ska förlåta för att kunna gå vidare kan jag tycka känns att begära lite väl mycket. Jag tror att var och en måste få hitta sitt sätt att komma framåt på och gå vidare från det som har varit.  Vissa finner den vägen genom försoning och förlåtelse. Andra finner vägen genom uppbrott, avståndstagande och brytning. Flertalet klienter jag har träffat kommer efter en hel del jobb fram till en acceptans kring vad som har hänt och att de nu släpper taget om det som har varit och och går vidare. En klient jag hade uttryckte det så här: - Man gör fan inte så mot sina barn, det är verkligen inte ok. Men nu är det som det är och jag ska inte hålla på älta detta mer nu, jag är sååå färdig med honom och hans skit. Jag behöver inte vara arg och bitter längre för jag är säker på att det finns en särskild plats i helvetet för föräldrar som inte backar sina barn. Som jag sagt i tidigare inlägg så tror jag att många olika vägar finns till läkning. Det viktiga är att man hittar den väg som känns helt rätt för en själv och för ens eget liv.