Jag vill flyga

  Jag vill fly någonstans.   Jag känner mig instängd, kvävd, inföst i ett litet hörn.   På senaste tiden har jag känt dessa känslor och detta i samband med att det river i hela kroppen. Suget efter att lämna mitt nuvarande liv, lyfta på fötterna som så stabilt vilar på säker mark, och förflytta mig någonstans är fullt påtagligt. Mitt hjärta brinner för annan mark.    Jag drömmer om Amerika. Jag drömmer om ett liv som sakta men säkert utvecklar sig på andra sidan jordklotet. Jag drömmer om att plugga på college, höra amerikanernas livliga prat, känna sydstatsvärmen, se hur horisonten löper av skyskrapor och palmkronor. Jag vill dit. Om det är Miami eller Los Angeles - det kvittar. Men jag vill dit. Jag vill påbörja mitt nya kapitel där, där jag kan cykla året runt utan att ramla i snödrivor, där jag kan njuta av den gassande solen, där jag kan leva mitt liv likt aldrig förut.    Och jag vet att det ännu bara är dagdrömmar. Jag har haft Amerika i bakhuvudet sedan många år tillbaka. Men en morgon vaknade jag och tänkte "vad gör jag egentligen med mitt liv?". Jag följer samma, gamla rutinmässiga schema. Minsta lilla avvikelse får mig att må dåligt. Jag är ingen risktagare, nej, utan jag är mer "laidback", en sådan där som prompt kollar på istället för att ta del av någonting. Och så tänkte jag att jag måste göra någonting. Ta risker, utveckla mig. Och så slog det mig också att min kärlek för Amerika kan förverkligas.    Idag en dagdröm - imorgon en sanning. Om det ändå vore så ... Men en dagdröm kan utvecklas i samband med hårt arbete och vilja. Viljan styr allt. Jag brukar se på viljan som ett slags kraft som sopar bort banan från problem och motgångar. Visserligen kommer jag stöta på motgångar och problem, men med en vilja av stål sätter ingenting stopp för mig.   Så jag vill breda ut mina bräckliga vingar och lära mig flyga. För jag ska flyga. Långt, långt härifrån.