Tillbakablick

Jag brukar inte göra "före & efter"-bilder. Jag kanske rentav anser att det är fel att jämföra sig själv med sitt förflutna, i synnerhet om man tidigare mått dåligt. Men jag hittade en bild från exakt ett år sedan och kan inte bärga mig att skriva av mig lite samt visa den.  Den översta bilden är från förra året, samma månad som denna. På denna bild är jag nästintill ett benrangel (i alla fall min uppfattning idag). På den tiden löpte jag flera mil i veckan, för att inte nämna alla GRIT-pass som jag gick på. Under denna tid försökte jag börja äta "nyttigt" då jag under vinterhalvåret tyckte mig ha slarvat med maten och ätit på tok för mycket choklad. (Vilket ju delvis var sant - min hud var knottrig, jag hade extremt mycket eksem på hals och armar samt tokmycket finnar och blemmor i ansiktet pågrund av all choklad och sötsaker, doktorn bad mig uppriktigt sagt att sluta äta choklad). Så jag hittade tillbaka till löpspåret, ett tidigare intresse som jag hade ägnat mig åt. Men denna gång gick jag lite väl överstyr. Det började ganska försiktigt, 5 km där och 5 km här, sedan ökade jag hastighet och sträcka. Jag minns att jag sprang 150 eller 200 km under en månad. Mina höfter krampade ständigt, likaså mina knän. Jag var dock väldigt glad och jag älskade uppriktigt sagt löpningen. Men när min kropp sade ifrån visste jag att jag gjorde någonting fel.  Det var just det faktum att för mycket cardio och på tok för lite näring gav gjorde min kropp näringsfattig, krasslig och ostabil. Jag minns att jag tog lättare på mig förkylningar och feber (och då är jag en sådan person som blir sjuk max en gång om året).   När intresset för löpningen slutligen dog ut i takt med att jag fick löparknä/löparhöft, så utvecklade jag mig inom ett annat område; styrketräning. Jag tränade visserligen redan då lite styrka. Men det var bara mestadels för dansens skull samt för att benen skulle orka springa. Jag minskade på löpningen. Jag strök den faktiskt helt och hållet i någon månad. Under sommaren fick jag hjälp av min pojkvän med olika styrkeövningar samt som vi gjorde upp ett slags träningsschema för mig, vilket innefattade alla muskelgrupper. Det var väl senare mot hösten som jag insåg att matintaget bör utökas. Det insåg jag visserligen tidigare också, men jag vågade aldrig riktigt gå över mina "gränser". Som tidigare ätstörd person är man lite rubbad vad gäller portionsstorlekar och nästintill allt vad gäller mat, men jag antar att jag slutligen lyckades gå utanför mina tidigare ramar. Idag väger jag några kilon tyngre, är desto gladare och desto livfullare än på bilden ovan. Idag ägnar jag mig åt högintensiva träningspass (GRIT), högintensiva intervaller på löpbandet samt mycket styrka. Jag älskar känslan av att vara stark och tålig och explosiv. Jag älskar känslan av att sätta ett nytt personligt bästa i bänkpress eller squats. Jag äter stora mängder kött, bra kolhydrater och fetter (just det tjejer, uteslut ALDRIG fett!) och tränar.  Och jag vill tacka min kropp för att den är så tålig och underbar och fin och för att jag har förbisett rädslan för att vara musklig och "större". Jag mår så mycket bättre idag och jag är så mycket gladare.