Patetiskt

Gjorde något riktigt dumt igår. Tomas bjöd med mig, Ludde och Marcus på en förhandsvisning av filmen As Above So Below och som den idioten jag är så sa jag ja. Det är en skräckis och det är tillräckligt dumt att se på skräckfilmer hemma, men att se det på stor skärm med högt ljud när man dessutom är världens mörkräddaste, då är det faktiskt bara dumt.   Såhär rädda var vi innan filmen:     Sedan var det bara två timmar av mörker. Och nej, jag menar inte som en beskrivning över hur läskigt det var. Det var två timmar av mörker eftersom jag blundade igenom hela filmen och höll för öronen för att inte benen skulle skaka ännu mer av rädsla och jag skulle kissa på mig. När jag kom hem grät jag lite, både av rädsla och lättnad över att jag överlevt.   När ska jag bli cool?!